I en liten lyftkran i ett hyreshusområde i Västervik står konstnären Tim Timmey, eller Tim Nedrup som han egentligen heter, några meter upp i luften och spraymålar sidan av ett hus.

– Det är ett torn byggt av djur som är ute och flyger. Det kommer att heta ”Flying to Miami”, säger Tim Timmey.

Han har märkt en ökning av gatukonstprojekt och en efterfrågan på hans verk på flera håll i Sverige. I Västervik gör han en av tolv väggmålningar, sammanlagt är det 1500 kvadratmeter som ska fyllas med färg.

Kommuner vill locka besökare

– Det kommer att bli en helt ny –  inte image –  men del, av Västervik, så jag tror att man kommer att kunna locka en helt annan typ av människor hit. Kanske både för att besöka men också sådana som vill stanna och leva i en sådan här miljö, säger Albin Winberg, projektledare för Bank Västervik street art festival.

Att projektet kallas Bank hänger ihop med festivalens finansiär.

– Idén kom från början från en sparbanksstiftelse här, som är duktiga på att sponsra sådana här projekt som det kanske inte alltid finns täckning för i den kommunala budgeten. Men det finns också en kulturstrategi i kommunen som pratar om att man ska satsa mer på offentlig konst, säger Albin Winberg.

Men kommersiella gatukonstfestivaler riskerar att urvattna konstformen, enligt kritiker.

Riktlinjer för verken

– Arrangörerna och kommunerna är inne och petar i konstnärernas verk alldeles för mycket. Ibland går man in och säger åt folk vad de ska göra, vilket är dåligt. Ibland har man riktlinjer som förbjuder vissa typer av verk till exempel saker som skulle kunna vara politiskt stötande, säger Kulturnyheternas konstkritiker Dennis Dahlqvist.

När festivalen Artscape saga anordnades i Göteborgsområdet tidigare i år berättade Kristina Svensson, chef på kultur- och fritidsförvaltningen i Partille, att politiker i några av kommunerna hade varit skeptiska till projektet men att de flesta ändrade sig när verken väl var på plats.

– Om den stora majoriteten hade känt sig upprörda och besvikna och skämdes för att bo här hade man fått göra något åt det. Men Artscape har haft riktlinjer om att det inte skulle bli något politiskt utmanande eller explicit sexuellt på väggarna, och vi har litat på dem, sa hon till Kulturnyheterna.

Men Daniel Wakeham, en av Artscapes grundare understryker att hans projekt aldrig kräver förhandsskisser från konstnärerna och att organisationen inte låter någon kommun eller samarbetspartner påverka de verk som skapas.

– Sedan att vi i egenskap av kuratorer för Artscapes projekt väljer att styra – genom val av konstnärer – den konstnärliga profilen i våra projekt bort från sexuellt stötande och politiskt kontroversiella teman är väl vår rätt som fristående kuratorer, säger han.

Blir del av ”etablissemanget”

Tindra Thor har doktorerat i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholm Universitet och skrivit en avhandling om gatukonst. Hon ser graffitin på gatan och verken på festivalerna som olika konstformer, även om konstnärerna kan vara desamma.

– Det är kul att det har blivit en större synlighet för något som har varit en väldigt stor rörelse under många år nu. Men i takt med att det blir någon form av institutionalisering så blir det också en del av en kommers. Det är inte lika punkigt då. Om jag kan köpa det på H&M, vad är det då? Det är inte graffiti längre, det är något annat, säger hon och fortsätter:

– Graffiti som en del av hiphopkultur är en motkultur. Det är arbetarklasskultur mot något etablissemang. Och när det blir en del av etablissemanget förlorar det lite av den ”edgen”.

Varför har det blivit mer populärt att vilja förknippas med gatukonst?

– Av samma anledning som att alla lyssnar på hiphop. Det har varit en undergroundkultur eller motkultur, men är något av det mest mainstream som finns i dag. Det känns lite härligt och urbant, tänker jag.