Det har blivit alltför populärt att skriva barnböcker med bajset i fokus. Det konstaterade Västerbottens-kurirens kulturredaktör Sara Meidell i en krönika häromdagen.
Hon räknar upp titlar som Alla bajsar!, Super-Charlie och bajsexplosionen, Bajsfesten och När Doris skulle bajsa.
Droppen blev lanseringen av den senaste bajsboken: ”Hej bajskorv”, skriven av författaren och reklamfilmaren Henrik Hallgren.
– Det har kommit titel efter titel där bajs är något slags tema: det är djur som bajsar, småsyskon som bajsar, det är bajskorvar i olika karaktärer. Det går inte att spåra något annat syfte än att man vill plocka lättköpta flabbpoänger, säger Sara Meidell.
Eva Dahlin, barnboksförläggare på Bonnier Carlsen som givit ut Hej Bajskorv!, håller inte med.
”Det är synd att en barnboksrecensent kategoriskt skriver att kvoten för antalet bajsböcker och dinosaurieböcker är fullt. Jag ser annorlunda på saken. Böcker kan berättas på tusen olika sätt”, skriver hon i ett mejl till Kulturnyheterna.
”Är det dramatiskt att bajsa?”
Egentligen är det inte själva bajset som är problemet, säger Sara Meidell.
Hon lyfter fram Pernilla Stalfeldts ”Bajsboken” och ALMA-pristagaren Wolf Erlbruchs ”Det var det fräckaste!” (om en mullvad som får en bajskorv i huvudet) som exempel på välskrivna och ambitiösa bajsböcker.
Men allt för ofta ”tycks det räcka med en bajskorv” för att ge ut en bok som i övrigt håller låg kvalitet. Det tyder på en cynisk kommersiell inställning från förlagen, säger hon.
– Det finns ju inget skäl till att sätta en familj bajskorvar i en historia där ingenting händer utöver att det är just bajs. Det är oerhört banal litteratur utan helhjärtade ambitioner att göra bra barnlitteratur. Jag tycker att barn är mycket mer komplexa än så.
Kan det inte vara bra och till och med viktigt att avdramatisera bajsandet?
– Är det dramatiskt att bajsa? Tycker barn det på riktigt? Jag vet inte om det är så...
”Meidell förminskar barnlitteraturen”
Eva Dahlin, barnboksförläggare på Bonnier Carlsen, tycker att Sara Meidells resonemang förminskar barnboksgenren.
”Sara Meidell nämner själv bajsboksklassiker och prisbelönade bajsböcker, och det blir obegripligt för mig hur en litteraturrecensent kan vara så ointresserad över hur framtida författare och illustratörer kan ta sig an ett känt ämne på ett nytt vis.
Från mitt håll är det ett förhållningssätt som inte tar barnlitteratur på allvar, eller författaryrket och illustratörsyrket på allvar, utan förminskar litteratur till ett ämne. Jag ser fram emot framtida mästerverk om dinosauriebajs”.