Det här är inte första gången Kulturmannen står i centrum. Det verkar snarare som att kulturmansdebatten har minst nio liv.

Bland annat var han på tapeten under 2013 med anledning av Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande– en roman om kärlek” där karaktären Hugo Rask figurerar som kulturman. I veckan har Kulturmannen hamnat i debattens centrum igen. Kulturnyheterna reder ut turerna kring de hätska kommentarerna.

11 maj

Allt börjar med en text av litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström i Dagens Nyheter om unga kvinnors roll i kulturmäns litteratur. Hon frågar sig hur författarna Stig Larsson och Karl Ove Knausgård kan komma undan med uttalanden de gjort och saker de skrivit om unga kvinnor.

Hon beskriver det som ”litterär pedofili” och tolkar den offentliga tystnaden kring deras uttalanden som att ”Kulturmannen fortsatt äger kulturen”. Witt-Brattström menar att den unga flickan blir ett alibi, personifierar sexualiteten, i en berättelse som till största del utspelas mellan män.

12 maj

Dagen efter kommenterar doktoranden i litteraturvetenskap, Victor Malm, Witt-Brattströms text i Expressen. Han ifrågasätter Ebba Witt-Brattströms trovärdighet då han anser att hon förvanskar fakta och hoppar över orsakssamband för att stärka sina egna argument för att ”Kulturmannen är en ond jävel”.

”En pinsamt obesvärad uppvisning i konsten att buktala fram lögner ur andra människors texter” skrev han i sin kommentar.

13 maj

Dagens Nyheter publicerar ett svar på Ebba Witt-Brattströms debattinlägg av kritiker Mats O Svensson. Han menar, precis som Victor Malm, att Witt-Brattström förenklar situationen på ett felaktigt vis. ”Hon reducerar tills bara det finns kvar som hon vill ska finnas kvar, för att slagkraftigt få fram sin poäng” skriver han.

15 maj

Ebba Witt-Brattström svarar på Victor Malms kritik i Expressen. Hon anser att hans text bara befäster det som enligt henne är ett mönster av homosocialitet i litteraturforskningen och ”hur grundläggande kvinnoföraktet är för idoliseringen av Kulturmannen i den svenska offentligheten”.

18 maj

Witt-Brattström svarar på Mats O Svenssons kritik i Dagens Nyheter. Hon bemöter hans ”smutskastande” av henne som litteraturforskare och intellektuell med en redogörelse för hur han ska göra för att bli en ”riktig kulturman”. Hon tolkar hans kritik av hennes text som ett karriärstrategiskt drag och skriver att hon skulle ge honom underkänt om han hade varit hennes student.

19 maj

Victor Malm svarar på Ebba Witt-Brattströms text från den 15 maj. Där skriver han att han har varit rädd för att gå till jobbet efter den kritik han gav henne och det svar han fick.

”Jag vill tacka Helsingfors universitet för att jag har min professur där och inte exempelvis i Lund där Malm tycks ha släppts in på forskarutbildningen” skrev Ebba Witt-Brattström i sin text. Varpå Malm svarade: ”Det är en reaktion, ett helhjärtat härskande, som inte överhuvudtaget står i proportion till min kritik”. 

Samma dag svarar också  Mats O Svensson i Dagens Nyheter. Han menar att Witt-Brattström har gått ifrån att tala om litteratur och istället gör personliga påhopp: ”Witt-Brattström använder klassiska härskartekniker, troligen medvetet men ändå provocerande”.

20 maj

Karl Ove Knausgård ger sig in i debatten. Han menar att det är en trångsynt svensk debatt som inte kan hantera det ambivalenta. Witt-Brattström anklagade honom för ”litterär pedofili” och på det svarade Knausgård: ”Att säga att artikeln var misstänkliggörande är en underdrift. Jag beskrevs som om jag vore kriminell”.

Han beskriver också sin oro över att denna debatt står okommenterad av andra författare ”de törs inte försvara litteraturen för då kommer de själva bli pedofiler, latenta homosexuella, kvinnoförtryckare, eller, med andra ord, dåliga människor”.

Som ett brev på posten svarar författaren och komikern Jonas Gardell på Knausgårds text i Expressen. Han menar att Knausgård bara tycker synd om sig själv och antyder att hans debattinlägg är ett sätt att marknadsföra sina böcker: ”Kvinnor och bögar och transpersoner har inte tid att tycka synd om oss själva. Vi har en kamp att föra. Till skillnad från andra som mest har en kamp att sälja”.

Litteraturkritikern Isabelle Ståhl skriver ett inlägg i debatten i Svenska Dagbladet: ”Jag älskar Stig Larssons 'Autisterna' förbehållslöst och finner inte våldtäktsscenerna problematiska. Däremot finner jag det djupt störande att han existerar som fysisk varelse i det offentliga rummet”. Ståhl konstaterar att hon helst läser verk av döda författare så att inte litteraturen kan ”avförtrollas” av det författaren säger i media.

Chefredaktören och ledarskribenten Göran Greider skriver i en ledare i ETC att den litterära marknaden inte är intresserad av att diskutera litteratursyn utan ”intresset ligger på försäljning och medialt kapital”.

Han beskriver det som en fröjd att läsa Ebba Witt-Brattströms inlägg i debatten: ”Ebba Witt-Brattströms underbara ilska – det är en bra titel på ett verk som kan sätta litteraturen i politikens centrum och flytta den från marknaden och allehanda menlösa snobbteorier”.

21 maj

Karin Nykvist, kritiker och lektor i litteraturvetenskap, skriver i Sydsvenskan att hon tycker att den här debatten har gjort att de stora och viktiga frågorna hamnat i centrum: ”Vad skönlitteraturen och konsten har för roll att spela i vårt samhälle”.

Debatten känner Nykvist igen från sitt klassrum där ”trigger warnings”, det vill säga förvarningar om obehagligt eller stötande innehåll, har efterfrågats i litteraturlistorna. Hon ser det som ett nygammalt synsätt med rötter i den ideologikritiska litteratursynen från 70-talet och tillägger: ”För mig är litteraturens uppgift att vara en ’trigger’. Att uppröra, beröra, få mig att se mig omkring i världen och verkligen, verkligen se den”.

I Dagens Nyheter lägger kritikern Elin Cullhed in en kommentar i debatten. Hon konstaterar att hennes intresse för vilken funktion flickan fyller i Kulturmannens litteratur inte har stillats eftersom ingen har närmat sig kärnfrågan.

Hon tycker också att det finns en motsägelse i att Knausgård säger att litteraturen ska vara fri men inte litteraturkritiken. ”Knausgård medger i sin text att det finns en verklig konsekvens av det som skrivs, och att den har bäring på hans barn som riskerar att se ordet ”pedofil” i en text som nämner hans namn. Där drabbar skrivandet honom, då är det verkligt. Men de konsekvenser som bär an på den flicka som genom en text utnyttjas, de finns inte.”

Journalisten och författaren Unni Drougge skriver i en krönika i Expressen att Ebba Witt-Brattström inte bara använder härskartekniker mot kulturmännen som hon vill ”ta i örat”: ”Det är en underhållande uppvisning i konsten att låta män få smaka på sin egen medicin. Om det bara inte vore för Ebba Witt-Brattströms omvittnade härskarfasoner mot även kvinnor som höjer sina röster för att höras”.

Sveriges Radios Studio Ett bjöd in Kristian Ekenberg, kulturredaktör på Gefle Dagblad, Isabella Ståhl, kritiker på Svenska Dagbladet, och Marie Lundström, programledare i Sveriges Radio, till debatten. Ekenberg upplever att framförallt sociala medier uppmuntrar till starka åsikter som sticker ut men att det finns en kultur av att vilja missförstå varandra.

– Man är spetsig och livrädd, säger Kristian Ekenberg.

Lundström håller med Ekenberg och efterlyser en mer nyanserad bild. Hon tycker att det lätt blir ”gängbildningar” vilket inte är bra för debattklimatet.

– Det vore fantastiskt roligt för oss alla om man kunde få hålla med Knausgård lite grann, Ebba Witt-Brattström lite grann utan att man behövde placeras i ett läger, säger Marie Lundström.

3 juni

Efter två veckors infekterad debatt om kulturmannen slår nu författaren Stig Larsson tillbaka mot litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström i en artikel i Expressen. Witt-Brattström har tidigare skrivit i Expressen att man själv kan ”se och höra Larsson inför kameran berätta om sin personliga böjelse för minderåriga” i SVT-programmet ”K special”.

Något som Stig Larsson menar är en kränkning och förtal. Han skriver:

”Jag känner inte denna böjelse. Och jag säger ingenting sådant i programmet. Men: den som läser hennes text tror naturligtvis det. /.../ Listigt, Ebba. Ett retoriskt mästerstycke: Men: det du gör är att du förtalar mig.”

Stig Larsson tar debatten till en annan nivå när han också går in på sitt personliga förhållande till Ebba Witt-Brattström. De har en privat relation och har umgåtts i över tre decennier, framför allt genom Witt-Brattströms före detta make Horace Engdahl.

”Det som är extra smärtsamt är att det är Ebba Witt-Brattström som skriver detta. Jag har känt henne i över 35 år.”