Nimis är inte bara en skulptur av drivved utan också en pågående kamp. Lars Vilks, mot länsstyrelsen, vandaler och vädrets makter. Under 40-år har byråkratiska rivningshot varvats med mer handgripliga rivningsförsök, och varje ny attack har i sin tur blivit en del av konstverket.

 – Det är ett mirakel, oddsen var väldigt dåliga inledningsvis, säger Lars Vilks, efter att han, vig som en bergsget klättrat ner i ravinen vid Kullaberg nationalpark. Polisstyrkan som ger honom ett unikt livvaktsskydd dygnet runt, följer med i släptåg.    

– Den provocerande hettan brukar inte vara länge. Det som är speciellt med Nimis är att efter 40 år är det fortfarande igång. Jag har länsstyrelsen mot mig, som fattat nytt mod. De senaste åren har man aktiverat sina ansträngningar, det är tredje generationens byråkrater, säger Lars Vilks.

Brändes ner och byggdes upp

2016 brann en fjärdedel av Nimis ner i en anlagd brand. När Lars Vilks sen byggde upp delar på nytt, bötfälldes han. Efter att den senaste förhandlingsrundan, med länsstyrelsen om eventuell nedmontering strandat, verkar kampen om Nimis fortsätta.  

Du har slagits med myndigheterna i närmare 40 års tid, vad får du ut av den här kampen? 

– Det är en dramatisk berättelse, ett konstverk, som lever genom sina berättelser. Du måste ha någon som är motståndare för annars blir det för bra. Här har man en hel armé av byråkrater mot sig, de är väldigt bra, det blir fart med dem, säger Lars Vilks.