– Jag vill gärna tänka att jag uppfunnit en ny genre, som då skulle kunna kallas för en undergångskomedi. Så humorn är väldigt viktig i den här berättelsen.

Det säger Jacob Hirdwall som skrivit Picknick vid vägens slut. En klimatdystopi som innehåller trombliknande svärmar av människoätande skalbaggar, kafka-artad byråkrati och överklasspreppers. Det låter kanske ödesmättat och det är det men också ganska underhållande. 　

Den bibliska klimatkollaps som forskaren Gregor i romanen förutspår med avancerade kalkyler, vill hans omvärld helst inte veta av.

– I min berättelse så är det å ena sidan ett klimat som håller på att gå under och å andra sidan människor som håller på att gå under i sin oförmåga att kommunicera med varandra och relatera till varandra, säger Jacob Hirdwall.

Lågmäld och absurd romankonst

Just vår oförmåga att hantera de allt mer konkreta spåren av pågående klimatkris återkommer i Djuren i Afrika skriven av den norske författaren Erlend Loe, som gjort sig känd för sin lågmälda och absurda romankonst. I boken tar fem helt vanliga personers miljöengagemang ett något ovanligt uttryck. Med ofelbar logik bestämmer sig gruppen för att det enda rimliga sättet att rädda världen är att åka till Afrika och skända vilda djur, för att bokstavligt visa hur vi varje dag ”knullar naturen” utan att någon riktigt bryr sig.

– Det är absolut en satir på flera nivåer. Över maktlösheten, över det att vi källsorterar lite i köket, lägger saker i blå och gröna påsar och sen flyger till New york och äter massa hamburgare. Trots att vi idag vet konsekvenserna, lever vi som vi vill.

”Ett mänskligt nödsystem”

Det pratas mycket om klimatångest idag. Tror du att humor kan vara ett verktyg för att hantera klimatångest?

– Humor är ett sätt att hålla sig själv i balans. Det hjälper oss, det hjälper mig men det hjälper inte världen. På ett sätt är det ett mänskligt nödsystem, för att vi ska kunna fungera. Men världen ger ju fan, den märker inte humor eller inte humor, konstaterar Erlend Loe.

– På ett individuellt plan kan det vara ett sätt att hantera något svårt. Jag hörde ljudupptagningar från när Apollo 11 skulle landa på månen, den andra gången. Hur de i internkommunikationen skämtade ganska mycket samtidigt som de visste att allt står på spel. Det är lite så vi fungerar, humorn är också ett skydd. Något som kan göra oss alerta och fokuserade på vår uppgift genom att ta ner stressen så vi kan tänka klart, säger Jacob Hirdwall.

”Barnslig ofin och osmaklig”

Men finns det en risk att klimatkrisen skämtas bort och blir till en billig punchline i förhoppning om att väcka uppmärksamhet, i ett litterärt landskap där klimatfiktionen tar allt större plats på bokhyllorna?

– Nej jag tror inte det. Jag tänker att alla verktyg är tillåtna. Man måste tala med vanlig stämma och ropa, i mitt fall talar jag med väldigt hög röst och blir barnslig och ofin, osmaklig, det tycker jag är rätt befriande, säger Erlend Loe.