Trots att Fina Miralles representerade Spanien på Venedigbiennalen 1978 glömdes konstnären snabbt bort när hon började intressera sig för New Age på 80-talet. Ett öde som tyvärr drabbat flera banbrytande, kvinnliga konstnärer.

Men nu, när Miralles har återupptäckts, förstår man verkligen vilken pionjär hon är. Även om hennes verk är 40 år gamla känns dom nämligen helt samtida. Inget mossigt måleri alltså – utan istället högaktuell, fotobaserad konceptkonst och installationer.

Miralles tog tidigt avstånd från det akademiska måleri som lärdes ut på konstskolorna. Så istället för att bara avbilda naturen bygger hon egna landskap av målarduk och spännramar. Som till exempel den poetiska serien Dubbla Horisonter.

Miralles ifrågasätter ofta den hierarkiska relationen mellan natur och kultur. Eftersom kvinnan alltid kopplats till den underordnade naturen medan männen skapat den högstående kulturen så iscensätter konstnären gärna sig själv som en del av naturen. Fast förankrad i dyngan, alltså.

1974 presenterar Miralles ett slags zoo-installation som handlar om kvinnans situation i den auktoritära, diktaturen på 70-talet. Här sitter konstnären följaktligen inburad; reducerad till ett passivt objekt att betrakta. Inte så kul, eller hur?

Men redan 1976 tillverkar Miralles ett par speciella motståndsskor där sulorna förvandlats till namnstämplar. Sen knallar hon runt i stan – som ett aktivt subjekt – för att markera sitt konstnärliga revir.

När man lever i en diktatur med censur och det inte finns någonstans att ställa ut blir vardagslivet en frizon. I verket Relationer upphöjer Miralles sålunda sin egen vardag till konst.

Utställningen pågår från 19:e februari till 1 maj 2022 och är ett samarbete mellan Marabouparken konsthall och Index foundation, som också visar flera av Fina Miralles verk.