– Berättandet är i en renässans. Ordet har aldrig varit starkare än vad det är i dag, säger Björn Ranelid.

Han jämför det muntliga och det skriftliga berättandet med två kinder i ett ansikte. Björn Ranelid har läst in många av sina romaner själv. Hans säregna berättarstil är djupt sammanlänkad med hans egen röst. Och för de läsare som väljer att lyssna på hans litteratur adderar hans stämma en extra dimension av intimitet till upplevelsen, tror han.

Spotifylitteratur

Svenskarna lyssnar allt mer på litteratur. Bolag som Storytel och Bookbeat säljer prenumerationstjänster liknande streamingtjänster som Netflix eller Spotify, med ett vitt spektra av litteratur att lyssna på eller att läsa som e-böcker. Ljudboken påstås passa vår maximerade livsstil: den kan addera ett mervärde i vardagens ointressanta bestyr. Till skillnad från den uppmärksamhetstörstande, fysiska boken ger ljudboken dig händerna fria att dammsuga eller träna. Den frigör tid. Den läsande människan kan inte längre hävda nödvändigheten i ett stillasittande liv.

I somras lanserade Storytel en satsning med litteratur specialskriven för formatet. En person som blivit tillfrågad om att skriva för ljudböcker är författaren Jens Lapidus. Hans berättelser om JW, Jorge och Radovan i Stockholms undre värld har nått många via ljud. Lapidus tror att just spänningsromaner lämpar sig väl att lyssna på.

Det sävliga och subtila funkar inte

– Jag får intrycket av att människor nästan alltid gör något annat, samtidigt som de lyssnar på ljudbok. Och då undrar jag: påverkas lyssnarens uppmärksamhet? Krävs det mer för att tränga igenom när man vet att personen som lyssnar också håller på med något annat samtidigt?

Och funkar då alla berättelser för detta?

– Näe, då kan man ju fråga sig om en väldigt sävlig, subtil berättelse med mycket undermeningar och långa miljöbeskrivningar fungerar. En sådan kanske blir tråkig för en person som samtidigt kör bil, diskar eller stryker, säger Jens Lapidus.

Tekniken påverkar texten

Alexandra Borg är doktor i litteraturvetenskap och har valt att ägna en stor del av sin forskning åt något hon kallar läsning två punkt noll: teknikens påverkan på texten. Ljudboken är inte den första innovation som gjort avtryck på våra böcker. Alexandra Borg nämner Marcel Proust som exempel på ett författarskap präglat av nya uppfinningar. Prousts fäbless för detaljrikedomen, att stanna tiden vid barndomens madeleinekakor, är en berättarteknik påverkad av fotografiet och kamerans förmåga att frysa ögonblick.

– Nya medier kan påverka litteraturen. De kan tvinga fram en viss sorts litteratur och tvinga fram en viss sorts berättande.

Du kan inte ögna dig igenom en röst

Just hur ljudboken kommer att påverka berättandet är lite för tidigt att säga, genren befinner sig i en trevande period och har ännu inte riktigt hittat sin form. Alexandra Borg ger ett exempel på något som inte fungerar: Elena Ferrantes romantrilogi Min fantastiska väninna inleds med ett mastigt personregister. Att lyssna på en lista är rätt trist. Och om berättelsen i öronen konkurrerar med verkligheten om ditt fokus fungerar kanske inte trist; du kan inte ögna dig igenom en röst.

Storytels formatanpassade ljudbokslitteratur har influerats av Netflix House of cards-serie. Den nya tekniken möjliggör att man kan samla in användardata om lyssnarna och Storytel har beställt följetonger som man hoppas motsvarar publikens preferenser.

Framåtlutat berättande

– Att skriva direkt för ljud innebär att man skriver rakare, inte så mycket miljöbeskrivningar, mer framåtlutat, som vi brukar säga. Mer intrigdrivet och med någon typ av cliffhanger i slutet av varje avsnitt. Språket är viktigt på ett lite annorlunda sätt än i tryck, upprepningar hörs till exempel direkt när man lyssnar på en berättelse, och en viss typ av uttryck som kan passera i en text, är svårsmälta i ljud, säger Tiina Nevala på Storytel.

Deras konkurrent, Bonnierägda Bookbeat, har inte planerat några liknande projekt.

– Vi är skeptiska till att uppfinna hjulet här. Sett till att marknaden växt med nästan 100 procent per år de senaste åren i Sverige, så verkar kunderna inte ha några problem med innehållet. Vi tror snarare att det främst handlar om att bli bättre på att tidigt i skapandet identifiera vilka berättelser som förmodligen passar bäst som ljud, och i de fall göra det bästa för att optimera boken för den kanalen och se de andra formaten som alternativen, säger Niclas Sandin på Bookbeat.

Kräver underhållning

Alexandra Borg säger att man kan se vissa tendenser i vad folk väljer att lyssna på och vilket berättande som fungerar.

– Jag tror att det är ett berättande som är mer underhållande, mer genreinriktat, mer händelserikt så att det är lättare att bevara användarens, lyssnarens eller läsarens uppmärksamhet.

Intimitetsaddering

Bookbeats största succé hittills är Martina Haags skilsmässoskildring Det är något som inte stämmer. Martina Haag läser likt Björn Ranelid själv in sin litteratur. Att bokens handling har kopplingar till händelser i författarens eget liv adderar en viss snaskighet till läsupplevelsen, och här kan inläsningen bli viktig. Söker man efter ett personligt vittnesmål i romanen kan författarrösten bli ytterligare ett element som stärker kopplingen mellan liv och litteratur.

Martina Haag tror att just hennes egen inläsning kan vara en av anledningarna till att romanen går så bra som ljudbok. Som upphovsperson har hon en självklar känsla för textens musikalitet och rytm. Att specialskriva litteratur för ljudbok är dock inget som lockar henne, hon ställer sig skeptisk till att ljud skulle kräva en särskild, mer enkel form.

– Äh, det där tror jag inte ett dugg på. Jag vill inte dissa affärsidén, men en bok som helt ska sakna miljöbeskrivningar och inre monologer: då är det bara Nisse Bengtsson ryter till: släpp saxen. Jag tror inte att jag ska skriva böcker som blir just ljudböcker, de verkar inte bli så bra, säger hon och skrattar.

”Berättelsen stympas”

Björn Ranelid är inne på samma spår.

– Du kan inte stympa en berättelse och ta bort till exempel miljöbeskrivningar. Då skulle ju Tolkien falla, då skulle Selma Lagerlöf falla, då skulle Harry Potter falla. Det säger emot sig självt.

Men enligt Storytel bör ljudbokslitteraturen utvecklas med hänsyn till att den ofta upplevs simultant med annat.

– Komplicerat, vackert eller metafortungt språk kan krångla till det när man står på en buss eller klipper gräset samtidigt, säger Storytels Anna Öqvists Ragnar i en intervju med bloggen boktugg.

Metaforens död

I en lyssningsoptimerad berättelse kanske vissa författarskap helt enkelt inte får plats. Björn Ranelid är dock skeptisk till att den lyssnande människan inte skulle klara av det mångfacetterade, metafortunga.

– Berättelser ska innehålla alla schatteringar: stämningar, känslor, miljöer. Allt detta ska finnas i berättelsen. Min personlighet ska vara i språket. Det är ett tumavtryck i skrift, så jag doppar min tumme i svärta och sedan sätter jag det på en vit äng. Så somnar jag som ett svart lamm i bokstäverna och så reser jag mig upp och går. Så min penna är som en herdestav, säger han.

”Ett lyft för läsandekulturen”

Det finns många pappersfetischister, som argumenterar för att bokpärmen och trycksvärtans materialitet är essentiell för läsupplevelsen och att något med den går förlorad i den digitala kulturen. Men Alexandra Borg ser ingen fara i ljudbokens framfart.

– Formatet har haft ett dåligt rykte. I stället för att prata om en helt ny genre kan man se att ljudboksformatet ger läsandet en större spännvidd. Den är ett stort lyft för läsandekulturen, säger hon.