Den granskande journalistiken har länge präglats av en föreställning om grävandets machomän, som söker efter sanningen och ställer makthavarna mot väggen.

Med åren har grävredaktionerna blivit allt mer jämställda, men när Sveriges mest prestigefulla pris för journalister delas ut, är det fortfarande män som prisas för sina granskningar.

Sedan 2007 har 20 personer vunnit pris i kategorin årets avslöjande. Av dem har 2 personer varit kvinnor.

– Jag blir väldigt förvånad. Framförallt om jag tittar på hur mycket bra journalistik som görs av både kvinnliga och manliga kollegor, säger Emelie Rosén, reporter i Ekots grävgrupp.

– Samtidigt finns det strukturer och en skevhet i hur mycket plats man får ta beroende på kön, det är inget nytt. Så utifrån det perspektivet är det kanske inte riktigt lika förvånande.

”Redaktionerna måste förändras”

Juryn som utser stora journalistpriset består av 12 ordinarie ledamöter och 3 suppleanter från olika delar av Mediesverige. Stefan Mehr är styrelseledamot för juryn som utser vinnarna, men har själv inte någon rösträtt.

– Det är tråkigt. Först och främst är det en avspegling på hur det ser ut i branschen och på redaktionerna. För att förändra det så måste man förändra strukturerna, säger han till Kulturnyheterna.

– Det måste ske ute på redaktionerna. Och från grävchefer och liknande har jag hört att de är medvetna om det här och att de jobbar med det.

Synen på gräv kan påverka

Kanske handlar den skeva könsbalansen också om vilken typ av journalistik som räknas som ett avslöjande.

– Jag tror att det kan finnas en tradition av att se avslöjanden inom traditionellt manliga ämnen som gräv, mer än avslöjanden inom traditionellt kvinnliga ämnen. Det kan spela roll, säger Emelie Rosén.

 – Den risken finns, på det kan jag svara att juryn är väldigt medveten om det så att man byter också mellan dem olika kategorierna, säger Stefan Mehr.

Är den grävande journalistiken en sista manlig bastion inom journalistbranschen i Sverige?

– Det kan inte jag avgöra, säger Stefan Mehr.