”Hej igen /XX/ – har du hunnit tala med /YY/? Hur bör vi gå vidare? Det kommer sannolikt att mycket snart bli aktuellt att tvingas ta ställning till den ’ledningsgrupp’ vi egentligen inte var men nu måste bära ansvaret för offentligt.”
Så inleds det mejl som skrivs av den välrenommerade akademiker som haft ansvar för klubbens filosofiverksamheter och medverkat på ”Klubben” så sent som några veckor tidigare. Mejlet är skickat till två musiker, båda välkända inom sin genre.
”Ok med oss”
Trycket från massmedia gör att de tre vill att ”Klubbens” hemsida med deras namn ska tas ned, men oroas för hur Kulturprofilen och hans fru ska ta emot beskedet. Till slut sätter dock akademikern ned foten:
”Jag ville inte vara den sista vikten på vågen i deras större elände. Men jag messade dem ikväll för att höra hur de mådde, och nu var det /hustrun/ som svarade att det var ’ok med oss’ (jag vet inte var de befinner sig)”.
”Därmed tycker jag att vi kan förklara för dem att eftersom de som huvudansvariga för verksamheten inte går ut och svarar på pressens frågor, så vill vi inte längre skylta med våra namn.”
”Det kommer inget från honom”
Akademikern beskriver också för musikerna hur han själv uppmanat profilen att gå ut offentligt, att ”försöka visa medlidande med dem han sårat djupt, och samtidigt kanske försvara vad han egentligen står för estetiskt och moraliskt. Men det kommer inget från honom.”
Till sist skickar gruppen ett mejl till Kulturprofilen den 26 november:
”Det är tunga dagar nu, framför allt för er båda förstås. Men också vi andra som verkat i er närhet pressas nu från olika håll, med journalister som ringer. Eftersom du inte kommenterar någon av de förfärliga saker som du nu anklagas för vad gäller dina kvinnliga medarbetare och /”Klubbens”/ programverksamhet är inställd, så lämnar du oss också ensamma att svara för verksamheten mot media”.
”Vi alla tre, jag /XX/ och /YY/, vill att du därför med omedelbar verkan låter /ZZ/ ta bort våra namn från hemsidan som medverkande till programmen. /”Klubben”/ i sin hittillsvarande form är nu tyvärr historia.”
Var ett ”enmansföretag”
När SVT inför denna publicering kontaktar akademikern och berättar om mejlen menar han att ordet ”ledningsgrupp” är missvisande. Enligt honom var ”Klubben” ett enmansföretag med Kulturprofilen i centrum och hans hustru vid hans sida.
”Det fanns ingen styrelse eller ledningsgrupp som träffades. Han höll individuell kontakt med sina olika rådgivare. Vi är alla djupt skakade av det som framkommit. Vad var och en sett och vetat får de svara för själva.”