Gratulerar!
–Men tack! Jag är så rörd!
Det är rena vansinnet för er i dag?
–Ja... Det är så oväntat. En överraskning. Jag väntade det mig inte alls.
–Hur fick ni reda på det?
–Det var genom min dotter som... Men det var verkligen fullkomligt överraskande!
Hur gick det till? Ringde hon er?
–Ja. Det var helt oväntat. Ja, och jag blev väldigt tagen. Vad kan jag säga...
Så man läser er i Sverige?
– Ja, och jag skulle så gärna vilja få veta lite grann om hur de har tänkt. För man är ju så blind för sitt eget verk. Som jag sa förut, man kan aldrig vara någon god läsare av sina egna böcker.
Ni skriver också om hemlösa, invandrare, såna som har flytt sina hemländer. Finns det ett politiskt budskap också?
– Ja, det vill säga... Man är alltid sin tidsepoks fånge, även om själva böckerna inte är politiska romaner i den meningen. Men när man skriver präglas man alltid av den atmosfär som råder så man beskriver ju ofta någon form av oro som finns i luften men i romanform, utan att det blir uppenbart politiskt.
– Men till och med de som skriver poesi färgas av sin tid för de präglas av den stämning som råder, lite som seismografer. De förmedlar den oro som finns över det som händer.