– Vi behöver knappast se statistik från mansjouren för att se hur vi hanterar en separation eller skilsmässa. Det räcker med att gå till vår pophistoria. Den manlige svenske rockpoeten är sedan årtionden mest känd för att sitta och tycka synd om sig själv, limma ihop ett brustet hjärta med ett glas rödvin, säger Per Sinding-Larsen.

– Vill man istället höra historierna om hur man kämpar, konfronterar, bryter och går vidare får vi lyssna på deras kvinnliga kollegorna. Historien är full av dem från Py Bäckman till Linda Pira och namnet för dagen: Min Stora Sorg.

– Min Stora Sorg, eller Anso Lundin som hon heter, debuterade för några år sedan i en mästerlig omarbetning av psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Och det är nästan som små psalmbyggen sångerna på hennes debutalbum reser sig. Sättningen är enkel med pianot och hennes röst som grund och texterna är – precis som i psalmen – centrala.

– Vi vaggas in i slitsam uppgörelse där tvivel, skuld, hämnd men faktiskt också ett avslutande förlåt får plats. Det blir smått magiskt. I Min Stora Sorgs mässande dramatiska kompositioner finns suveräna melodier och vitt skilda stilgrepp – från pop, soul, visa och ångestrock. Tänk att en skilsmässa kan låta så bra. Och tänk att svensk pop begåvats med ett nytt namn – någonstans mittemellan Lykke Li och Jenny Wilson, menar Per Sinding-Larsen.