Kan det få negativa konsekvenser när medierna beskriver misstänkta brottslingar med hjälp av deras nationalitet?

Det tror Ester Pollack, docent i journalistik som forskar på ämnet medier och brott. Hon understryker att det bara går att spekulera i vad veckans publiceringar om de misstänkta männen i Västerås kan få för betydelse i framtiden, men tror att det kan innebära en förändring till det sämre.

– Nu finns en risk att det här kommer ske allt oftare, och det kommer finnas krav på att man ska publicera uppgifter som nationalitet allt tidigare, särskilt i sådana här dramatiska fall, säger Ester Pollack.

En annan tolkning gör Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han ser publiceringarna som ett steg i rätt riktning. På Twitter skriver han: ”Själv vill jag att ursprung rapporteras mer. Nationalism, kultur och religiositet är betydande faktorer vid en hel del våld.”

”Framhäv inte personers etniska ursprung”

Det började med att polisen under sin direktsända presskonferens på tisdagen avslöjade att de misstänkta männen var asylsökande från Eritrea – en uppgift som återpublicerades av de flesta stora medierna, bland andra SVT.

Uppgifter om misstänkta brottslingars nationalitet är inte okontroversiellt att publicera. Inte minst eftersom de spelregler för press, radio och tv som branschen enats om, avråder från det:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Alltså: när nationaliteten har betydelse kan medierna berätta om den. Annars bör de avstå. Ändå var det många som återpublicerade uppgiften.

Ville skapa en tydligare bild

Nyhetsbyrån TT var en av dem som fattade ett aktivt beslut i frågan. På måndagen skickade de ut ett meddelande till sina kunder:

”TT kommer att publicera uppgiften att de misstänkta för knivdådet på Ikea i Västerås kommer från Eritrea [...] Ni som inte vill ha med det måste manuellt ta bort det från texterna”.

Mats Johansson är redaktionschef på TT. Han menar att publiceringen bidrog till att skapa en tydligare bild av vad som hade hänt.

– Vi tyckte att det inte gick att komma undan att berätta att männen bodde på ett asylboende, och för att inte peka ut hela flyktingkollektivet så valde vi att skriva ut deras nationalitet. Skälet var mest för att göra det tydligt att det var två enskilda individer, säger Mats Johansson.

Han menar att nationaliteten hade betydelse i det här sammanhanget.

– Nationaliteten bidrog till att skingra oklarheter kring vilka personer som misstänktes. Sett i skenet av vad som kommit fram sedan dess om utvisningsbeslutet så känns det nu ännu lite mer motiverat att ha med det. Så även om det inte kändes helt glasklart så var det inte fel, säger Mats Johansson.

Sant och relevant

Regeln om återhållsamhet har funnits i ungefär 50 år. Allmänhetens Pressombudsman Ola Sigvardsson berättar att den finns för att säkerställa att det som rapporteras följer journalistikens ledord: sanning och relevans. Journalister har ett särskilt ansvar för samtalstonen i ett större perspektiv, säger Ola Sigvardsson.

– Man ska se till att samtalet som finns i offentliga rum håller en anständig nivå. Man bör söka sig till en nivå där uppgifter finns med när de är relevanta. Annars bör man utelämna dem, man har ett ansvar för att inte spä på fördomar om tillexempel etnicitet.

Påverkas av nätet

En fråga som har diskuterats mycket bland publicister de senaste åren är huruvida man ska publicera uppgifter som ändå är i omlopp på nätet, där man ofta fäster stor betydelse vid frågan om etnicitet. Kan trycket från nätforumen ha bidragit till mediernas beslut i det här fallet?

– Omedelbart efter händelsen började det spekuleras på nätet om vad som låg bakom morden, många var tvärsäkra på att det var invandringens fel. Den tvärsäkerheten omvandlades till en aggressiv mediekritik om varför man inte fick veta det här i media, säger Jack Werner, redaktör på DI Digital.

Han tycker att det är journalistikens uppgift att upplysa medborgaren, men inte att uppvigla henne.

– Jag tycker att frågan är: vem ska göra vår nyhetsvärdering? Är det vi eller ett antal väldigt arga människor på internet, säger Jack Werner.

”Man borde våga låta bli”

Ester Pollack tycker att medierna bör hålla hårt i de pressetiska reglerna och inte publicera bara för att uppgifterna ändå cirkulerar på internet.

– Nej, man borde vara lite kallsinnig där och våga låta bli. Men det har att göra med varje fall. Men i princip så nej. Trycket från nätet borde inte i sig utgöra en skillnad, säger Ester Pollack.

Ska inte tolkas som en kursändring

Mats Johansson på TT tror inte att medierna medvetet påverkas av någon opinion på nätet, och understryker att veckans publicistiska beslut inte ska tolkas som en kursändring från nyhetsbyråns sida.

– Vad som sägs på nätet är väl sånt man försöker att inte bli påverkad av, vi försöker utgå från de gängse normerna, men det är klart att alla är människor, även journalister. Men det är inget medvetet beslut att vi ska vara mer frikostiga med den typen av uppgifter, absolut inte.