I dag erbjuder ett tiotal svenska kommuner och landsting fristad under ett par år till författare eller kulturarbetare som hotas i sitt hemland. Men vad händer när den här perioden är slut?
För sina granskningar av nazistiska Gyllene gryning i början av 10-talet i Grekland fick journalisten Niko Ago ta emot flera dödshot. Hundratals har hotat honom på olika sociala medier genom åren, och under hashtagen #RIP_NikoAgo radas de hatiska kommentarerna upp på Twitter.
– Det var en chock för mig och min familj eftersom jag inte väntade mig det här beskedet. Jag har lämnat hur mycket bevis som helst för att visa att jag och min familj är måltavla för nazister och rasister i Grekland och Albanien.
Utvisas trots mordhoten
2013 fick han ett studiestipendium från Landstinget Dalarna, och där har han fortsatt med sin kritik mot partiet.
– Det är ett berg med papper, som visar att deras hotelser mot mig, säger han och visar upp en stor bunt utskrifter.
Men när perioden var slut och dödshoten inte avtagit ansökte han 2015 om asyl i Sverige. En ansökan som Migrationsverket avslog i somras, med hänvisning till Niko Ago är albansk medborgare, trots att han uppger att han sedan 23 år tillbaka inte har några kopplingar till landet.
– Jag är professionell journalist och författare som har bott i hela mitt yrkesliv i Grekland och jag har blivit måltavla för nazisterna.
Känt problem
Att hoten mot författare och konstnärer som fått en fristad inte avtar efter vistelsen i Sverige är ett välkänt problem enligt svenska PEN.
– Det är sällan att hotbilden i hemlandet har förändrats under de två åren, utan snarare tvärtom. När man kommer till ett land där man äntligen kan andas ut och prata om problemen som har funnits skapar det ytterligare en hotbild, för att oftast de i hemlandet koll på vad man säger, berättar Elnaz Baghlanian, på Svenska PEN.
Hon tycker att de som tar emot hotade kulturarbetare också kan se till att integrera personerna så snabbt som möjligt i Sverige.
– Det är många som lär sig svenska under de åren, går på SFI, pluggar, så de har redskapen för att sen kunna själv skapa jobb och fortsätta sin verksamhet.
Har överklagat beslutet
Kommuner och landsting som delar ut fristadsplatser måste förstå problematiken som finns med hotade kulturarbetare och ha en plan för den dem, säger hon.
– Det som är viktigt här är att redan från dag ett att fristadskommunen är förberedd på frågan, att man inte kommer på det efter ett år eller när det börjar närma sig slutet. Så att om man redan från början ägnar sig åt frågan vad som kommer att hända, att man upplyser personen, hur villkoren ser ut, så tror jag att man kan känna en större trygghet.
En utvisning till Albanien innebär fara för hans liv, menar Niko Ago.
– Om jag åker i morgon kommer jag dödas på en gång i Albanien, och i Grekland. Jag kan inte lita på att albanska och grekiska myndigheter skyddar mig, säger han.
Niko Ago har överklagat Migrationsverkets beslut om utvisning.