”Ett museum för alla måste rymma en mångfald av berättelser utifrån en mångfald av perspektiv”, sammanfattar rapporten som kommer fram till att svenska museum generellt är dåliga på att spegla Sveriges befolkning med utländsk bakgrund, och att man måste blir bättre på att tolka historien utifrån kvinno- och hbtq-perspektiv.
Handlar om ovilja
Rapporten, som är bland annat är baserad på statistik och intervjuer med museipersonal, forskare, konstnärer och individer som immigrerat till Sverige, visar att det finns en besvikelse över att förändringsarbetet på museerna går för långsamt, och att frånvaron av mångfald främst är en fråga om ovilja än en fråga om resurser.
För att museerna ska vara aktuella och inkluderande för alla svenskar, måste de arbeta med mångfald på alla plan från rekrytering till publikarbete och inte bara göra separata mångfaldsprojekt.
Förstår kritiken
– Min känsla var inspiration, jag känner att svårare än så här behöver det inte vara, säger Örjan Molander, chef för Kalmar länsmuseum till Sveriges Radios Kulturnytt, efter att ha läst rapporten.
Utredningen föreslår att de politiska direktiven för mångfald ska bli tydligare och lyfter fram den brittiska motsvarigheten till Kulturrådet, Arts Council England, som hotar att dra in det ekonomiska stödet till de museer som inte uppfyller kraven på mångfald.