– Det inte förenligt med museilagen att ta ett sådant beslut utan att involvera sakkunniga. Det ska vara förankrat på museerna och det har det inte varit, säger Magnus Gelang, försteintendent på Naturhistoriska museet. 

De mänskliga kvarlevorna som ska gallras ut innefattar bland annat kranier, delar av skelett och anatomiska delar som förr användes i undervisning. I samlingen finns även två siamesiska tvillingar från 1863 som ledningsgruppen nu vill ska begravas.

”Etiskt dilemma”

Det etiska dilemmat med mänskliga kvarlevor i svenska museums samlingar har diskuterats under en längre tid. Kvarlevorna har i många fall samlats in under 1800- och 1900-talet, i vissa fall med rasbiologisk motiv.  

Redan 2007 tog exempelvis Sametinget ett beslut på att kräva tillbaka alla samiska kvarlevor i Sverige för återbegravning.

”Vi är väldigt förvånade”

I mars 2018 gav regeringen Riksantikvarieämbetet i uppdrag att utarbeta en vägledning när det gäller hantering och gallring av mänskliga kvarlevor. Vägledningen ska presenteras 2019 men styrelsen för Västarvet, den kulturförvaltning som har hand om Naturhistoriska museet, har inte väntat in utredningen. Något Magnus Gelang är kritisk till. 

– Vi är väldigt förvånade över att man inte väntar med beslutet tills den utredningen är färdig. Framförallt när man inte har kommunicerat att det här beslutet ens skulle komma till oss som sitter på kunskapen om materialet.

Västarvet: En nödvändighet

Monica Gustafsson på Västarvet menar att man handlat helt i enighet med den nationella standarden för samlingsförvaltning. Att gallra i museers samlingar är en nödvändig process.

– Alla museiorganisationer är suveräna att fatta beslut i sina respektive organisationer. Gallring är del av utvecklingsarbetet, säger Monica Gustafsson.

På Västarvets hemsida motiverar man gallringen med att insamlingen av kvarlevorna under 1800- och 1900-talet skedde utifrån dåtiden samhälleliga kontext där ”rasbiologi och kuriösa objekt sågs som något helt accepterat”. Men att samma synsätt inte fungerar i dag.

Enligt Monica Gustafsson kommer de anställda vid museet ha tid att komma med synpunkter i ett senare skede.

Historiska bevis kan förstöras

Magnus Gelang på Naturhistoriska museet i Göteborg ser inget problem med att man genomför gallringar men är orolig för att man går för fort fram och att vissa saker är värda att spara på trots att det är etiskt problematiska.   

– Det kan vara ett problem att rensa ut det material som visar på vår svenska historia. Det kan vara en obekväm historia och ett obekvämt material men då kan det vara än viktigare att förvalta det så att inte bevisen för historian faller bort.