Although the masters make the rules

For the wise men and the fools

I got nothing, Ma, to live upp to.

Det låter som självbedrägeri eller som ironisk självuppmuntran. Sången ”It’s alright, Ma (I’m only bleeding) är med sina femton verser en miniatyr av Dylans stora låtproduktion där många av hans karaktäristiska teman, motiv och metaforer förekommer. Sången inleds med mörker mitt på dagen – en slags apokalyps – och vindlar sig sedan fram genom politik, religion, ironi och moraler. Perspektivet skiftar och texten säger emot sig själv.

– Hans huvudteman är protest mot ofrihet i samhället, längtan efter kärlek och en längtan efter ett bortom, säger Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Bibeln – en förflyttning från vardag

På de litteraturvetenskapliga institutionerna har Dylans texter, eller sångpoesi, studerats länge. Han är inte bara del av lång amerikansk musikalisk tradition av blues, folkmusik och rock. Som poet förvaltar han också beatpoeternas rytmiska flöde och frihetslängtan, liksom symbolisternas djärva bildspråk och strävan efter originalitet.

Bob Dylans texter är fulla av intertexter och lockar till litteraturvetenskaplig analys. Bibeln är en av hans viktigaste referenser.

– Han har ett återkommande knep, han strör in bibliska referenser vilket förflyttar lyssnaren bortom. Man befinner sig mitt i vardagen också plötsligt flyttas man upp till en annan utgångspunkt. Det finns hela tiden en religiös tematik hos honom, säger Johan Svedjedal.

Individualism och moral

Dylan hyllar och drömmer om frihet. När han under 60-talet ofrivilligt utsågs till talesperson för den progressiva generation där medborgarrättsrörelsen var en del, tolkades hans texter ofta som en dröm om en kollektiv frihet. Frihet som frånvaro av strukturellt förtryck.

– Det är framför allt individens frihet han sjunger om, individens frihet att följa sin egen bestämmelse och kallelse, säger Johan Svedjedal.

Det handlar om att inte låta sig definieras. Att vara fri att ständigt uppfinna jaget på nytt.

Hur förhåller han sig till individualism och ansvar?

– Han är en individualist som tror att människan har en gnista av gud i sig. Det betyder att inte att han är individualist för sig själv, utan han tror att jaget hänger ihop med en större etik eller moral.

Sargad idealism

Det riktiga brottet med kollektivismen kom 1964 med plattan ”Another side of Bob Dylan” Från och med det albumet blir krossad idealism ett återkommande tema hos honom. Sången ”To Ramona” kan läsas som ett exempel på det.

But it grieves my heart, love,

To see you tryin to be a part of

A world that just don’t exist.

It’s all just a dream, babe,

A vacuum, a scheme, babe

That sucks you into feelin' like this

Hon, kvinnan i sången, har hållit fast vid en missriktad och tom idealism. Hon blundar för verkligheten. Han, sångjaget, vet det, för han har varit där själv – uppfylld av en blåögd tro på att det finns en enkel lösning på orättvisa.

Kärleken som dyrbart minne

”Hans bitterhet övertygar mer än hans ödmjukhet” skriver Johan Svedjedal 2012 i sin essä ”Röstens litteratur” om Bob Dylans låttexter. Det gäller för såväl hans samhällsorienterade texter som hans kärlekssånger.

 – Kärleken är alltid väldigt skör hos honom, den är på något sätt alltid på väg att gå över eller har gått över. Det är ofta som den manliga huvudpersonen eller kvinnan i texten är på väg bort och då finns kärleken där som ett dyrbart minne, säger Johan Svedjedal.

Vilka kvinnoroller finns hos Dylan?

– Kvinnan tenderar att vara väldigt tillbedd och verkligen ett objekt som han tittar på och överöser med metaforer och olika attribut som pärlhalsband och blommor. Det är en dyrkad person. Däremot är det ont om professionella yrkeskvinnor hos Dylan. Förhållandet mellan män och kvinnor är utanför vardagen.

Bedragaren får igen

Bob Dylan är obarmhärtig mot dem som svikit honom. Genom sina sånger hämnas han, spräcker luftslott och plågar de falskas människornas akilleshäl. Sången ”Positively 4th Street” måste ha fått någon att lida.

You say you lost your faith

But that’s not where it’s at

You had no faith to lose

And you know it

Det skoningslösa hänger samman med Dylans höga moral. Den som felar ska inte slippa undan. Det liknar en gammaltestamentlig etik där dom och straff följer på synd.

En kedja av lysande bilder

Hur gör han då? Vilken är Dylans metod?

Dylans texter är skrivna för att sjungas, vissa ord ska fraseras eller ges en ironisk klang, berättar Johan Svedjedal. Versraderna är som scener som hastigt avlöser varandra, som i en diabildsprojektor. Lyssnar man på texterna glömmer man snabbt föregående versrader, men känslan finns kvar.

– Han hade en teori som han formulerade i mitten av 60-talet. Han sa att en sång ska vara som ”a chain of flashing images”. Den ska bestå av bilder som lyser upp och läggs till varandra. ”A hard rain's a-gonna fall” är ett exempel på det. Han har själv sagt att det i den egentligen ligger en sång i varje textrad som man skulle kunna packa upp men han ville få med så mycket som möjligt, säger Johan Svedjedal.

Bob Dylans trop är kontrasten. Motsägelser levereras utan förklaringar men är ändå intuitivt begripliga, som i ”Buckets of rain” från ”Blood on the Tracks” som brukar kallas för Dylans skilsmässoalbum.

I like your smile

And your fingertips

Like the way that you move your lips

I like the cool way you look at me

Everything about you is bringing me misery.

– Han ställer två saker mot varandra, han säger A, sen säger han B och lämnar han lyssnaren med paradoxen, säger Johan Svedjedal.