Antonio Vivaldis ”De fyra årstiderna” från 1725 är ett av den klassiska musikens mest kända verk. Där varje årstid symboliseras av en violinkonsert som i sin tur är indelad i tre satser, en för varje månad.
Men när Marie Samuelsson började reflektera kring sin kommentar av Vivaldis verk kom hon snabbt in på tankar som rörde olika klimatfrågor – och fyra årstider utvecklades till fem.
– Jag läste om klimatförändringarna och det finns väldigt mycket ljud i de där beskrivningarna. Att det kanske blir mer insekter, mer regn, stormar och vindar men också högre temperatur. Och alla de där sakerna låter ju, säger kompositören Marie Samuelsson:
– Då tänkte jag att det skulle vara väldigt spännande att ha en elektronisk stämma, en högtalarstämma, som kombineras med orkestern.
”Lite mörkare, lite sorgligare”
Likt Vivaldis verk som ackompanjerades av dikter till varje årstid bygger Marie Samuelssons komposition kring texter av poeten Mimmi Palm. De inlästa dikterna är en del av Samuelssons högtalarstämma men där återfinns också andra elektroniska ljud.
– Det är korta strofer som beskriver årstidsväxlingar och jag har kretsat kring hennes texter. Jag byggde upp det just kring elektroniska ljud, hur de här stormarna kanske kan låta, berättar hon.
– Orkestern, de fysiska musikerna och deras instrument är som ett kollektiv, som det mänskliga i det här med att det kommer andra ljud. Det växlar mellan att vara ganska kraftfullt men också lite klagosångsaktigt kanske man kan säga.
I Vivaldis verk är det fiolen som spelar huvudrollen men när orkestern Musica Vitae ska ta sig an ”Fem årstider” är det ombytta roller.
– Jag tänkte att det skulle vara lite mörkare och lite sorgligare på ett sätt. Så det är en altfiol, det lite mörkare fiolinstrumentet altfiol, som spelar ganska försiktiga solon. Lite eftertänksamma solon.
När verket uppförs på Östersjöfestivalen kommer Marie Samuelssons verk att framföras två gånger, inbäddat och tillsammans med ett framförande av Vivaldis ”De fyra årstiderna”.
– Vivaldi har de flesta hört i hissar, affärer och i filmer. Det ligger ju mycket mer nära, vad det är för sorts musik. Och då tycker jag också att det var spännande med den här klimatkommentaren då som kommer in mellan Vivaldis fiolsatser, säger Marie Samuelsson.
”Riskerar att bli isolerat”
Att verket både kommer att spelas mellan Vivaldis violinkonserter ”Våren” och ”Sommaren” och även mellan ”Sommaren” och ”Hösten” tror Samuelsson kommer att underlätta för publiken att ta sig in i verket.
– Det finns i alla fall en möjlighet att komma in i verket bättre då. Fem årstider, att de får höra det två gånger på samma konsert. Så det tror jag kan öppna upp för vad musikens hav kan innehålla, att det kan vara så många olika saker idag. Det behöver inte bara vara söta melodier.
Tycker du att det är mycket så i konstmusiken överlag – söta melodier?
– Det är inte så egentligen. Men det som presenteras på konserthusen är mest söta melodier.
Vad behöver man göra för att förändra det?
– Jag tycker att det är spännande att tänka sig en konstform som har en större dialog mellan nytt och gammalt för att även utveckla det gamla. Det borde vara en mycket större dialog mellan det som görs och skrivs idag och det som skrevs på 1700-, 1800- och tidigt 1900-tal. Det riskerar att bli isolerat som konstform om man mest spelar äldre tiders musik.
Marie Samuelssons verk ”Fem årstider” framförs på Östersjöfestivalen i Berwaldhallen i Stockholm den 27 augusti.