KVAST har granskat höstsäsongens program för 2014 och vårsäsongens program för 2015 på  arton orkestrar och fem operahus med statlig finansiering.

Det är i för sig inget nytt att musikinstitutionerna är usla på jämställdhet, mångfald och nyskrivet. 2008 var bara 1,2 procent av de offentligt finansierade orkestrarnas repertoar komponerad av kvinnor. Idag landar siffran på 3,8 procent. En viss förbättring, förvisso, men det går långsamt.

Operahusen sämst

Sämst i klassen är dock de svenska operahusen som för första gången är med i KVAST:s undersökning.

Rapporten visar att kvinnliga tonsättare helt lyser med sin frånvaro på flera av de granskade operahusen. Men statistiken kritiseras bland annat av Wermland Opera.

– Det är trist att statistiken är fel, säger Wermland Operans vd, Ole Wiggo Bang.

–Vi gjorde bland annat en konsert i november med Amanda Maiers violinkonsert och framförde dessutom ett stycke av Elfrida Andreé, samt sånger komponerade av Ulla Karin Nyqvist.

Wermland Opera har enligt KVAST inte heller framfört något verk av en svensk kompositör under innevarande säsong. Men Ole Wiggo Bang nämner flera svenska tonsättare, dock inte kvinnor,  som spelats på Wermland Opera – Peter Nordahl, Björn och Benny, Evert Taube.

–Tyvärr stämmer inte heller siffran noll procent svensk musik, säger han.

Medborgarnas rätt att ställa krav

Så här svarar Maria Lithell Flyg, ordförande för KVAST på kritiken mot undersökningen:

– Vi kanske inte har med exakt alla verk. Vår rapport baseras endast på specificerad repertoar som har offentliggjorts i orkestrarnas generalprogram.

Med undersökningen vill KVAST och FST skapa en samlad bild av hur det ser ut i musiksverige idag. 95 procent av de statliga pengarna till musiklivet går till just musikinstitutionerna. Därför menar KVAST att medborgarna har rätt att ställa krav om en mer jämställd repertoar.

– Vi vill också ställa frågan: följer musikinstitutionerna de nationella kulturpolitiska målen om jämställdhet, kreativitet och mångfald?

Wermland Operas vd tycker dock att en säsong är för kort tid som underlag för en sån utvärdering.

– Det är det som är dilemmat, säger han. Det är så pass många krav på oss. En säsong på ett år är för kort. Man måste se vår verksamhet över 3 år.

En snäv världsbild

Rapporten visar också på en klar dominans av tyska, österrikiska och ryska tonsättare, precis som på många andra håll i världen.

– Det är en snäv världsbild som presenteras, menar Maria Lithell Flyg.

– En förklaring kan vara att det är dirigenter som jobbar internationellt men en viss inövad repertoar. Då är det betydligt lättare att köra samma orkesterstycke i Sverige som i Tyskland eller England.