– På senare år har det blivit vanligare att rappare också sjunger. Gränsen mellan sångare och rappare har luckrats upp, säger Petter Hallén, musikjournalist och en av personerna bakom podden Vad blir det för rap.
Musikjournalisten Marimba Roney håller med.
– Det är inte sång i regelrätt bemärkelse men jämfört med rap använder de sin röst och melodier på ett helt annat sätt, säger hon.
Gränser suddas ut
Den stora skillnaden mellan då och nu är att sången förr brukade skötas av de som faktiskt kunde sjunga. Men nu kan sången istället skötas av alla. Petter Hallén lyfter fram två artister som varit särskilt viktiga för den förändringen.
– 50 cent blandade den här klassiska New York-rapstilen med mycket melodi i sina refränger, och det var han själv som sjöng dem, säger han och fortsätter:
– I mitten av 2000-talet var Lil Wayne en av världens största rappare under några år, och när han var som störst var han också som konstigast. Han öppnade upp för att det var lite skitsamma hur man uttryckte sig. Ungefär samtidigt började också det som brukar kallas för autotune bli väldigt populärt inom amerikansk rap.
Hårt kontra mjukt
Enligt Marimba Roney har autotune medfört att rappare kan fejka sina röster så att det låter okej när de sjunger.
– Det har blivit ett instrument, som en del i deras sätt att uttrycka sig.
– Rap har ansetts vara hårdare än sång och då har det blivit många artister som kanske tänkt att använder man sång så är man lite mjukare på något sätt, säger Marimba Roney.
Förändrat uttryck
Till och med svenska old school-rapparen Petter är en av dem som förändrat sitt utrryck. På ”Toppen av ett berg” från tidigare i år sjunger han några strofer i refrängen.
– En kille jag jobbat med på de två senaste skivorna har hjälpt mig att ta det där lilla steget. När vi gjorde min första skiva, 1998, då var det krismöte i studion om man skulle ha sång på en låt, säger Petter.
– En ung rappare i dag känner sig nog mycket mer fri. Passar en känsla bättre att uttrycka genom en melodi så gör man det och passar det bättre med ett klassiskt rim så gör man det, säger Petter Hallén.
Är det ett tecken på en välmående genre?
– Ja, absolut.