– Det tas inte riktigt på allvar, det ses inte som något fint och anses vara något som vem som helst kan göra, säger Pierre Hellqvist, chefredaktör på Sonic.

Musiktidningen Sonic har funnits i snart 20 år, men 2018 har det inte blivit någon tidning på grund av för få annonsörer och för lite intäkter. Ett öde som drabbat många musiktidningar världen över. Inte heller musiksajterna har tillräckligt med besökare utan bygger ofta på ideellt arbete. Så hur ser då musikbevakningen ut idag?

– Det är fokuserat på musikrecensioner. I en vilja att följa med i den digitala utvecklingen handlade det ganska mycket om att musikjournalister skulle tipsa om musik, säger musikjournalisten Annah Björk.

”En slagkraft som få politiker har”

Förutom att artisterna själva tar mer kontroll över vad som rapporteras prioriteras inte populärmusiken där det finns resurser.

– Det är inte riktigt nåt man bryr sig om. Det är lite konstigt eftersom musik flyttat fram sina positioner i samhället i och med Spotify och Youtube. Många av dagens största artister är också tunga opinionsbildare som säger mycket om vår samtid. Det Beyoncé eller Jay-Z säger har ju en slagkraft som få politiker har, säger Pierre Hellqvist.

Musikjournalisten Annah Björk håller med om att dagens populärmusik är samhällskritisk och kan säga mycket om den tid vi lever i. Vilket borde kunna leda till starka reportage och texter.

– Den typen av musik som produceras är lätt att sätta i kontexter som går att göra mycket bra journalistik av, om man ser på popmusiken som är högst upp på listorna just nu är det väldigt samhällskritisk musik på ett sätt som det nog aldrig har varit inom popmusiken, säger Annah Björk.

Hon fortsätter:

– Dessutom har artisterna själva upptäckt att det finns en kommersiell framgång i att uttrycka åsikter och vara personliga. Man kommer förbi den här muren som funnits tidigare då de bara vill prata om musiken eller vilken producent de jobbat med. Det är ju jättebra förutsättningar för att göra riktig journalistik av musik.

Enda undantaget när stora artister går bort

Ett undantag gäller dock. Det är när stora artister går bort. Exempelvis Avicii, som normalt sett inte figurerade särskilt frekvent på kultursidorna.

– Man märkte ju hur viktigt det var för människor att läsa någonting mer än bara nyheten att Avicii var död eller lyssna på hans låtar. Det var ju ett jättetydligt exempel på hur viktigt och hur bra musikjournalistik kan fungera. Och om vilket behov och efterfrågan det faktiskt finns, säger Annah Björk.

Vad var det som var så viktigt?

– Att förstå vem han var, varför hans musik var intressant, var den kom ifrån, och vad den sa om vår samtid.

Läs SVT:s programdirektörs svar om SVT:s musikbevakning här.