Få händelser i vår nutidshistoria har väckt så starka känslor som just den skolskjutningen. Och få händelser har givit upphov till så många myter, som skolskjutning i Columbine Hightschool i staden Littleton, Colorado den 20 april 1999.
Det var då tonåringarna Dylan Klebold och Eric Harris gick in på sin egen skola och sköt 12 elever samt en lärare till döds. De skadade många andra för livet, innan de själva tog sina liv. Spekulationerna om orsakerna bakom började omedelbart. Man sa att de var utanför, mobbade, att de var ghoter, hade nazisympatier, eller att dådet var en hämnd för att de kändes sig bortstötta. Men i en nyutkommen bok i USA raserar journalisten Dave Cullen alla falska rykten.
– Den största myten om Columbine är att mördarna riktade in sig på idrottskillar. Sedan att de skulle ha tillhört en grupp som kallades The trenchcoat mafia. Och det var avgörande, eftersom det fick oss att se mördarna som annorlunda. det invaggade oss i falsk trygghet, typ vi har ingen konstig trenchcoat maffia här i vår skola, i vårt hem – så vi kan vara trygga, säger Dave Cullen.
Granskat dokumenten
Han har läst polisutredningen, mördarnas dagböcker och intervjuat utredare och brottoffer. En av de största missförstånden gäller att det skulle vara just en skjutning.
– Bomberna i kafeterian var det viktigaste. De skulle döda 500 människor skulle dö, utan urskillning. Attacken skulle bli större än bombningen i Oklahoma City eller andra stora terroristattacker.
Hat låg bakom
Enligt Dave Cullen var det 18-årige Eric Harris hat till världen som var den främsta orsaken till skolattacken. Cullen har gått igenom många olika förösk till förklaringar, men efter tio år är det bara en som står fast. Psykopati – en diagnos som fastställts i efterhand av FBI:s utredare.
– Dagböckerna är mycket avslöjande. Eric Harris skrev dagbok i ett år. Den inleds med orden ”I hate this fucking world.” Och så fortsätter den. Det är ”hate hate hate” rakt igenom. Sedan blir den mer sadistisk. Men framför uttrycker den ett allomfattande hat, inte bara riktat mot ”sportfånar, niggrer, spaggar och bögar”. Han hackar på alla tänkbara grupper.
Mördarna lämnade tusentals dokument efter sig. Filmklipp, dagböcker, webbloggar. Material för mytologisering. Och de diskuterade om vem som skulle göra filmen om dem – Spielberg eller Tarantino? Men om Eric Harris ville göra sig odödlig genom våld, ville Dylan Klebold egentligen bara finna kärlek.
Längtade efter kärlek
– I Dylan Klebolds dagbok är ”love” det vanligaste ordet. Hela dagboken är full av stora hjärtan som han har ritat. Om Dylan bara hade fått behandling för sin tonårsdepression hade han kunnat komma ifrån Eric Harris inflytande, och ange honom.
Dave Cullen är frilansande journalist som skriver för tidningar som The New York Times och The Times, och bidrar regelbundet till nättidningarna Slate och Salon.com. Han var en av de som rapporterade om händelserna i Columbine för en lokaltidning i Denver. När han nu kommer ut med boken om skolskjutningen, har han alltså arbetat med den i tio år.
Sen den där dagen i april 1999 har skolmördare efter skolmördare hänvisat till Columbine. De har spelat in våldsklipp, laddat upp dem och lämnat dagböcker efter sig. Och medierna upprepar bilderna. Händelserna i Columbine har blivit ikoniserade, omfamnade av en tid som är förälskad i våld och fixerad av död.
Elisabeth Åsbrink