Här ber flyktingpojken SVT:s reporter hjälpa honom att fly Foto: SVT

Här möts lag, moral och journalistik i rätten

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Ett unikt fall av svensk lag, personlig moral och journalistik möts i rätten. I dag avgör Malmö tingsrätt om de tre SVT-medarbetarna gjorde sig skyldiga till människosmuggling när de i programmet ”Fosterland” skildrade hur de hjälpte en syrisk tonåring ta sig till Sverige.

Arash Mokhtari

Reporter

”Ta mig med er!”

Så sa den då 15-årige syriske pojken Abed när han ville få hjälp av de tre SVT-medarbetarna för att ta sig från Grekland till Sverige. Allt skildrades i början av 2015 i SVT-programmet ”Fosterland”. 

Åtalet mot Fredrik Önnevall

Två år senare står nu reportern Fredrik Önnevall och två av hans medarbetare inför rätta åtalade för att ”uppsåtligen, gemensamt och i samförstånd” ha hjälpt Abed resa genom Italien, Österrike, Tyskland och Danmark, för att slutligen ta Öresundsbron över till Sverige.

Många inför rätta i Europa

Det som SVT-medarbetarna har gjort och nu står åtalade för är inte unikt. Under de senaste åren har privatpersoner som av medmänskliga skäl hjälpt människor på flykt att ta sig över nationsgränser också fått stå till svars för sina handlingar inför rätten. Bara i Danmark stod nästan 300 människor åtalade för människosmuggling förra året.

Men med rättegången mot SVT:s medarbetare har en ny aspekt väckts, nämligen journalistikens uppdrag att skildra samtiden. Enligt försvarsadvokat Markus Bergdahl har det som Fredrik Önnevall och hans kollegor anklagas för inte bara resulterat i ett eventuellt brott, utan också en unik och nära berättelse om hur resan genom Europa för en pojke på flykt kan se ut.

Så när ska en journalist gå utanför sin strikt professionella roll och agera medmänniska? Inom journalistiken finns en mängd exempel på när reportrar lagt undan sin yrkesroll för att hjälpa till, till exempel vid naturkatastrofer.

”Hur kunde han lämna barnet?”

”Hur nära ett katastrofoffer ska vi befinna oss för att agera? Och hur långt bort ska de vara för att vi ska frikännas från ansvar”, skriver den danske författaren Carsten Jensen om rättegången mot SVT-medarbetarna.

Han drar en parallell mellan det etiska dilemmat som Fredrik Önnevall och hans medarbetare ställdes inför och omständigheterna kring den sydafrikanske fotografen Kevin Carters Pulizerpris-vinnande bild på en gam som iakttar en svältande sudanesisk flicka.

”Mitt i hyllningarna när Carter tog emot Pulitzerpriset hördes också de kritiska rösterna. Hur kunde han bara lämna kvar barnet? Var han inte själv likt gamen på jakt efter sitt byte, onaturligt ohörsam inför barnens [sic] stumma bön på hjälp.”

Några månader efter att han tagit emot Pulitzerpriset valde Kevin Carter att vid 32-års ålder ta sitt liv. ”… Var det … fotojournalistikens påtvingade roll som passiv iakttagare som dödade honom?”, frågar sig Carsten Jensen.

Stort intresse internationellt

Rättegången mot ”Fosterland”-medarbetarna har väckt stort intresse internationellt men att journalister ibland kan överväga att bryta mot lagen är inte helt unikt. Till exempel fälldes Expressens chefredaktör Thomas Mattsson tillsammans med en nyhetschef och reporter för vapenbrott när tidningen köpte ett smuggelvapen för att visa hur lätt det var att komma över smuggelvapnen i Malmö.

Det finns rättegångar som tydliggör hur personlig moral och ett lands lagar inte alltid går hand i hand. Det finns också rättegångar som visar på hur journalistik och lagen inte alltid går hand i hand.

Med rättegången mot SVT-medarbetarna blir det tydligt att det finns journalister som både är villiga att ta ett straff för sin moral och sin journalistik.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Åtalet mot Fredrik Önnevall

Mer i ämnet