Neil Youngs bojkott av Spotify har fått stort medialt genomslag, och strax efter att artisten gått ut med att han lämnade strömningstjänsten i slutet av januari så började hans album försvinna från plattformen. Artistkollegan Joni Mitchell följde Youngs exempel och snart började även hennes musik plockas ner. Både Neil Young och Joni Mitchell är knutna till Reprise Records, ett skivbolag som ägs av Warner music. Bolagen har stöttat artisternas beslut att ta ner sin musik från strömningstjänsten, enligt Los Angeles times.

Stora hits ligger kvar

Men all musik är inte borta. Söker man på Neil Young på Spotify hittar man bland annat Heart of gold – superhiten som gav Young en förstaplats på den amerikanska billboardlistan 1972. Stora hits som Harvest moon och Rockin' in the free world finns också på strömningstjänsten. Låtarna är i de fallen en del av ett filmsoundtrack eller ett samlingsalbum. Det gör att de omfattas av andra rättigheter än album en artist släppt via sitt skivbolag.

För Joni Mitchells del är det flera album som ligger kvar på Spotify, skivor som släppts via skivbolaget Geffen records.

– Frågan om vem som har rätt att ta ner en viss inspelning från en viss tjänst handlar om vem som har förfoganderätt över en inspelningen. Då har artisten ingått ett avtal med skivbolaget, säger musikjuristen Eva Karman Reinhold.

Vad är det för skillnad om en låt ligger på ett filmsoundtrack eller en samlingsskiva?

– Allt är avtalsrätt i grunden. Om skivbolaget som har rättigheterna till en inspelning gjort ett avtal med ett filmbolag som vill ha med musiken i en film så är det de avtalen som styr. Det är många parter som ska vara överens, säger Eva Karman Reinhold.

Hon menar att musikbranschens avtalsprinciper är enklare att förklara om man tänker sig en fysisk skivbutik där konsumenten går och handlar.

– I dag har man lyft över hela den processen i en digital värld. De digitala tjänsterna fungerar som nutidens skivbutik, säger Eva Karman Reinhold.