– Nu känns det bra. Det som är konstigt är bara knasiga saker som att se sitt egna helt vardagliga namn Persson i ett fräckt typsnitt på skivomslaget. Det känns osexigt, på något sätt. Men det är bara att knapra i sig.

Nina Persson startade sin karriär som sångerska med det svenska popbandet The Cardigans på tidiga 90-talet, 18 år gammal.

Såhär nästan 20 år senare har hon bland annat hunnit göra musik i trion A Camp och i andra samarbeten, medverkat i en dokumentärfilm om Dolly Partons musik och gjort kabaré.

Första soloskivan

Nina Persson har också tagit sig igenom en tuff kamp mot cancer. Sjukdomen gjorde att det nya musikprojektet fick dröja, men nu är artisten till slut redo att släppa sitt första soloalbum, ”Animal Heart”. Det kommer i januari.

Skivan har hon skrivit tillsammans med maken Nathan Larsson och med Eric D. Johnson, som känns igen från band som Fruit Bats och The Shins. De möttes i hennes hem i New York.

– När jag var hemma hela dagarna, för jag hade en liten bebis som skulle äta, så var Nathan hemma och jobbade på en film ihop med Eric D. Johnson. Då blev vi tre så himla goda kompisar att vi bestämde att vi måste göra något allihop, berättar Nina Persson för Per Sinding-Larsen.

Hittade ny skrivarkompis

Det nya samarbetet hade god inverkan på sångerskan. ”Animal Heart” krävde inte lika mycket lidande som tidigare projekt:

– Jag har alltid haft en tendens till att vilja grotta ner mig väldigt mycket i mina projekt. Älta och sitta på nätterna och grunna och allt är så jävla jobbigt. Det ska svettas och blödas fram på något vis. och det hinner man inte nu, som tur är. Eric var så bra, för han tog mig ur det hela tiden. När jag försökte ifrågasätta och undra ”kan jag verkligen göra en sådan här låt till min skiva?”  så sa han: ”Varför inte? Det är bra”.

Varför blev det då en soloskiva och inte en övertalning av resten av The Cardigans?

– Åh, det hade varit fint om det hade gått igenom. Det var ett logistiskt beslut. På alla sätt tyckte jag att det måste göras så smidigt som möjligt. Jag tänkte om att jag var den enda artisten så skulle det vara enklare, förklarar Persson.

Vill inte behöva tävla

Nina Persson har inte bara gått och längtat efter att få göra en ny skiva de senaste åren. Hon har också funderat på att göra något helt annat. Under mammaledigheten tänkte hon på att utbilda sig till arkitekt. Men hon ångrade sig:

– I allting som jag tycker det är kul att jobba med, så ska man samtidigt vara väldigt ambitiös, ha tävlingsinstinkt och vilja göra karriär, men jag är inte sån. Jag vill inte ha resten av mitt liv så.

En sak som har tyngt Persson de senaste åren är Tambourine-målen, där flera artister har stämt både varandra och sin musikstudio i Malmö för att pengar har saknats på deras konton. Det är en långdragen process.

”Som en sur yllefilt”

I oktober beslutade Hovrätten att ta upp den ekonomiska tvisten mellan The Hives och The Cardigans. Nina Persson önskar att det kunde få ett slut snart.

– Det är som en sur blöt yllefilt som ligger över en. Men det kanske till och med påverkar positivt. Jag måste arbeta så jag tänker: ”Fan vad härligt att jag råkar ha ett så roligt jobb!”. Det känns härligt att jag inte måste börja ... skrapa lotter eller prostituera mig.

Se en längre del av intervjun hos SVT:s musikredaktion PSL.