Kenzaburo Oe avled den 3 mars och familjen har redan hållit begravningen, meddelar förläggaren som beskriver honom som ”en ledande liberal röst i Japan som utmanade det moderna samhällets konformitet”.

Oe fick Nobelpriset 1994 för att han ”med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”. I sitt författarskap hade han påverkats av Jean-Paul Sartre och existentialismen men också Rabelais. Själv beskrev han sitt författarskap som ett slags ”grotesk realism”.

Slog igenom på 60-talet

Kenzaburo Oe fick sitt genombrott 1964 med romanen ”Mardrömmen” där han använde sig av egna erfarenheter av att ha en handikappad son. Bland hans romaner på svenska finns också ”Tid för fotboll” (1965) och ”M/T och berättelsen om skogens under” (1986).

Han var också aktiv som samhällsdebattör. När Japan beslutade att återstarta kärnkraftsreaktorer efter Fukushima-katastrofen argumenterade han för att landet i stället skulle gå i Tysklands fotspår och fasa ut kärnkraften.