Sedan mars 2020 har Nordiska museet samlat in berättelser ur vardagen i pandemitider. Nu vill de följa upp det med att även fånga känslorna när vaccinet är här.

Bland alla de berättelser som kommit in till museet under det gånga året så har särskilt kramarna stått ut som betydelsebärande för människors upplevelse av saknad och längtan. Det menar Anna Fredholm som är intendent vid avdelningen Kulturhistoria på Nordiska museet. Hon tror att det är väldigt allmänmänskligt att vilja få vara nära någon man har längtat efter och därför vill museet gärna fånga de ögonblicken.

– Det är mycket som går genom kroppen tror jag. Lättnad kanske och glädje tror jag många kommer beskriva, men kanske också lite oro. Det var länge sedan man tillät sig att krama någon och kanske finns den där känslan i bakhuvudet; är det här riktigt okej? Men oerhört efterlängtat tror jag att det är av väldigt många, säger Anna Fredholm.

Vill bevara minnen till kommande generationer

Bidragen som väntas komma in blir en del av historien om pandemin som sparas för framtiden i Nordiska museets arkiv.

– Vi vill ju gärna ge en helhetsbild till eftervärlden av den här pandemin som vi har genomlevt. Vårt uppdrag är ju att samla minnen och berättelser från den tid vi lever i nu så att kommande generationer ska få en inblick i vad som egentligen hände under det här pandemiåret. 

Hör Anna Fredholm berätta mer om insamlingen i klippet ovan.