Allt började med litteraturkritikern Victor Malm i artikeln Samtidspoesin har blivit bekväm i Expressen hävdade att poesin i dag har förlorat betydelse, att den inte känns angelägen och att det är få som läser den – att den helt enkelt stelnat och blivit bekväm i sin form. Sedan dess har det under de senaste två veckorna skrivits mer än vanligt om poesi i de svenska dagstidningarna, med inlägg från bland annat litteraturkritikern Viola Bao, författarna Lyra Koli och David Zimmerman och kritikern och översättaren Rebecka Kärde.

– Jag blev glad när jag såg att det bröt ut en debatt. Det är något som är i kris i modern svensk poesi helt enkelt, och jag tror att den här poesidebatten i bästa fall kan leda till någon typ av vitalisering, säger författaren och debattören Göran Greider.

Victor Malm saknar en ny definition av poesin, och menar att många poeter i dag bara håller på med sitt eget, utan någon gemensam riktning.

– Att samtidspoesin är bekväm kanske är elakt sagt, men jag tänker att utan en antagonist tvingar inte poesin sig själv att svara på en del svåra frågor som rör dess väsen, dess funktion och vara. Det kanske är ett så pass stort strukturellt problem att det inte går att övervinna, säger han.

”Riskerar att osynliggöra”

Men det är inte alla som ser avsaknaden av en övergripande poesiströmning som ett problem.

– Jag tror att väldigt dominerande berättelser kan riskera att osynliggöra andra poetiska uttryck som finns inom ett litteraturfält, säger litteraturkritikern Viola Bao.

Hon menar att poesin blivit mindre marginaliserad under de senaste åren och att den rört sig i en mer tillgänglig riktning. Som exempel lyfter poeten Linnea Axelssons Aednan, en diktsamling som vann Augustpriset förra året.

– Jag tror att poesin generellt rört sig mer mot spoken word och att diktjaget har kommit tillbaka, samtidigt som gamla formspråk finns kvar. Så det är väldigt många saker som existerar parallellt, säger hon.

Nytt litterärt universum

Både Malm och Bao är överens om att det tidigare funnits mer dominerande drag i poesin. För tio år sedan anklagades samtidslyriken från flera håll för att vara alldeles för svår och obegriplig – en konflikt som gjorde det lättare att diskutera och våga kritisera poesin, anser Victor Malm.

– Det uppstod en slitning som jag tror var engagerande. Man berättade om situationen på ett visst sätt och det gav enskilda poeter och kritiker någonting att vara för eller emot, och jag tror det bjöd poesin väldigt mycket energi, säger han.

Göran Greider menar att Sverige upplevde ett skifte i det litterära systemet under 80-talet, och att den litteratur som ansågs fin då avlägsnade sig från samhällsfrågor.

– Det där har varat nu i 30, 40 år och nu har hela det paradigmet dött ut och måste förnyas. Ett litterärt universum har klingat ut och ett nytt vill födas, säger han.