Regissören Amanda Pesikan har i flera år följt den svenska succén Tensta gospel choir. De har fått mycket uppmärksamhet för de många musikaliska talanger som kommit ur kören, med namn som Sabina Ddumba, Lykke Li och Linda Pira som gått vidare med solokarriärer.

Stjärnglans i alla ära, men det som fångade Amanda Pesikans intresse var gruppens starka gemenskap.

– Jag är nyfiken på det kollektiva. Och vad som uppstår när vi har en fristad eller ett space där vi bara blir hållna av varandra, säger hon.

”Inte bara en musikgenre”

Filmens brännpunkt är en konflikt som utspelar sig under en inspirationsresa till Chicago. Det handlar till stor del om att körledarens lägger allt mer fokus på de kristna inslagen i sångerna.

– Det är inte en musikgenre bara. Om vi skulle sjunga gospel som en genre och inte reflektera över budskapet, då faller det ganska platt, säger körledaren Cedwin Sandanam.

Alla i kören är inte troende och det finns inte heller ett sådant krav. Trots detta uppstår samtal om huruvida det är appropriering att sjunga gospel, om man inte tror på Gud.

– För mig skulle det vara appropriering om du inte har vetskap om bakgrunden och det kulturella och historiska sammanhanget där gospeln växte, säger Sandanam.

Förnyelse av gospeln

Cedwin Sandanam menar att Tensta gospel choir, med sin mångfald, har kunnat inspirera andra körer.

– Vi har olika ingångar in i tron, och vissa tror inte, och vi ser olika ut. Och jag vet att det är en väldigt stor diskussion bland unga troende i USA. ”Det är lite gamla skolan, vi behöver tänka nytt.”

Suget efter förnyelse av gospelsång gör sig påmint hos Chance the Rapper, som på albumet Coloring book sammanför gospelkör med hiphop. Men främst har Kanye West omfamnat gospeln, med Jesus is king (2019) och den egna kören Sunday service choir.

– Det är på något vis laddat med kristendom, och Gud och Jesus och allt det här. Men så fort vi omvänder det till engelska ord och sjunger ”God” så är det härligt och coolt, säger Amanda Pesikan, filmens regissör.