Efter Harry Scheins död 2006 rullades en infekterad arvstvist upp. Schein hade inga barn – istället möttes hans grannar och älskarinnan Eva Fischer i domstol. Båda parter ansåg sig ha rätt till den efterlämnade förmögenheten.
– Jag och producenten Rebecca Hamberg fascinerades av den här historien och tänkte ”det här kanske man kan göra en film av”, säger Jannike Åhlund, som regisserat ”Citizen Schein” tillsammans med Maud Nycander och Kersti Grunditz Brennan.
– Så jag satte mig och skrev ett synopsis. Men ganska snart stod det klart för oss att det inte var arvstvisten som var mest spännande, utan Harry Scheins liv och livsöde. Vi blev förvånade över att det inte gjorts någon film om honom tidigare, säger Jannike Åhlund.
Mångsysslaren Schein
Harry Schein kom till Sverige från Österrike som ensamkommande flyktingbarn 1939, 15 år gammal. Hans familj fördes senare bort och mördades under förintelsen.
Schein utbildade sig till ingenjör i Stockholm, fick patent på en vattenreningsuppfinning och tog 1955 över företaget han arbetade på. Fem år senare, 1960, sålde han samma företag och blev ekonomiskt oberoende.
Samtidigt figurerade Harry Schein som kulturskribent i tidskrifter och dagstidningar. Han recenserade film och bedrev debatt. Med tiden tog han allt större plats inom kulturvärlden och växte under 60-talet fram till en nyckelfigur inom svensk film.
”Körde stenhårt”
Schein grundade Svenska filminstitutet och Dramatiska institutet och tog initiativ till filmreformen 1963, som bland annat innebar att 10 procent av biljettintäkterna från biograferna skulle tillfalla Svenska filminstitutet.
– Efter att ha kommit till Sverige som ung pojke bestämde han sig för att uppnå vissa saker. Sen körde han stenhårt tills han gick i mål, säger Jannike Åhlund.
Beslutsamheten tog Harry Schein upp till den absoluta samhällstoppen.
– När man studerar Harry Schein ser man en maktspelare. Han befann sig i offentligheten under flera decennier och åstadkom mycket; Filminstitutet och Filmhuset med dess cinematek, bibliotek och arkiv. Genom filmreformen räddade han faktiskt grunden för svensk film. Den var på väg att helt utplånas av televisionen, säger Jannike Åhlund.
Fastnade i en roll
Även om Harry Scheins karriär var en framgångssaga så fanns arvet från barndomen med honom upp i vuxen ålder.
– Han jobbade hårt på att sudda ut sin barndom, den ville han aldrig prata om. Han försökte byta namn under 40-talet för att göra sig kvitt sitt judiska ursprung och den han var. Harry Schein var bra på att skapa sig en ny identitet, en persona. Men det gjorde honom också sårbar. Han var en av de först stora kändisarna i Sverige: snygg, stilig och fåfäng. Det var toppen ett tag, men sen kändes det jobbigt, han lyckades aldrig ta sig ur den rollen.
”Gör sig bäst i skriven form”
”Citizen Schein” bygger på arkivmaterial, intervjuer och Harry Scheins egna texter.
– Det fanns inte så mycket dokumentärt material som man kan önska när man ska sätta ihop ett personporträtt. Visserligen finns det mycket filmklipp med Harry, men då är han i sin officiella roll och ganska tråkig. Han gör sig bäst i skriven form, så vi har verkligen försökt få hans texter och citat att leva. Men hur vi gått tillväga med det får bli en överraskning, säger Jannike Åhlund.
”Citizen Schein” har premiär 10 mars 2017.
De nominerade till Göteborgs filmfestivals pris för bästa dokumentär:
The War Show – Regi: Obaidah Zytoon och Andreas Dalsgaard, Danmark/Sverige/Syrien.
The Good Postman – Regi: Tonislav Hristov, Finland/Bulgarien.
Nowhere to Hide – Regi: Zaradasht Ahmed, Norge/Sverige.
Citizen Schein – Regi: Maud Nycander, Kersti Grunditz Brennan och Jannike Åhlund, Sverige.
Ouaga Girls – Regi: Theresa Traore Dahlberg, Sverige/Burkina Faso.
Shapeshifters – Regi: Sophie Vuković, Sverige.
Death of a Child – Regi: Frida Barkfors och Lasse Barkfors, Danmark/Sverige.
Venus – Regi: Lea Glob och Mette Carla Albrechtsen, Danmark.