I februari 1970 kommer regissören Luchino Visconti till Stockholm. I fem år har han sökt den absoluta skönheten som ska spela huvudrollen i hans nya film. I Björn Andrésen hittar regissören sin Tadzio. Efter premiären kallas han den vackraste pojken i världen och en världsberömmelse som sexobjekt inleds.
I dokumentärfilmen Världens vackraste pojke, som har premiär 15 oktober, skildras Björn Andrésens liv.
– Björn brukade prata om Döden i Venedig som filmen förstörde hans liv, säger regissören Kristian Petri.
Blev deprimerad
Efter premiären 1971 blev Björn Andrésen världskändis över en natt och fick resa jorden runt och göra framträdanden i bland annat Japan, hela tiden som världens vackraste pojke. Han beskriver hur han dök ner i depression och alkohol till följd av detta men att han nu fått distans till det hela.
– Någonting som är bra är att det väckt en debatt om hur barn missbrukas i filmvärlden som ofta är groteskt brutalt. Du använder dem och gosar med dem, sen bara slänger ut dem till vargarna, säger Björn Andrésen.
Kristian Petri säger att dokumentären gjorts för att ge Björn Andrésen en röst.
– Filmen är något som berövat honom, hans ansikte har täckts av karaktären Tadzio så Björn har inte fått vara synlig. Det var en av anledningarna till att vi gjorde den här filmen, att ge Björns röst tillbaka, att berätta hans historia.
Sexualiserades som barn
Regissörerna Kristina Lindström och Kristian Petri har arbetat tillsammans med Andrésen under fem år och vill skildra objektifieringen och sexualiseringen av barnskådespelare.
– Han var en pojke som blev sexualiserad på ett sätt som flickor och kvinnor ofta blir och som han själv säger att han kan förstå och delar den erfarenheten. Den historian är viktig att berätta, säger Kristina Lindström.