Riksrevisionens granskning visar att uppdraget att fördela pengarna i stort sett fungerat bra, men att det funnits brister när så mycket pengar ska hanteras under kort tid.

Flera kulturarbetare och institutioner som hade rätt till bidrag blev utan pengar. Detta eftersom det varit otydligt hur en ansökan ska utformas och till vilken myndighet den ska lämnas in, menar Riksrevisionen.

– I början av krisen bestämde man att pengarna skulle gå till intäktsbortfall, säger Gunnar Myrberg, projektledare för granskningen och revisionsdirektör på Riksrevisionen.

– Men det innebar att man skulle kunna visa på att man haft ett intäktsbortfall. Det blev problematiskt för vissa sökande, inte minst enskilda konstnärer.

Exempelvis kunde en teater med ett visst antal platser enklare visa hur mycket intäkter man förlorat, medan frilansande kulturutövare, som ofta har muntliga avtal och oregelbundna intäkter, fick det svårare.

Ojämställt idrottsstöd

Snedfördelningen har även funnits inom idrotten.

Eftersom Riksidrottsförbundet använde sig av ersättningsmodell där aktörerna skulle kompenseras för intäktsbortfall så gick en stor del av stödet till herrfotboll och herrishockey på elitnivå.

Brister i motivering av beslut

Riksrevisionen lyfter också att Kulturrådet systematiskt gett avslag på ansökningar som inte var kompletta istället för att be de sökande att komplettera med de uppgifter som saknades.

Du fick också avslag om ansökan skickades till fel myndighet, till exempel till Kulturrådet istället för Konstnärsnämnden.

”Skapar frustration”

Många kulturarbetare och institutioner har upplevt att det saknades motiveringar till varför man blivit utan pandemistöd.

Organisationerna som fördelat stöden har meddelat samtliga sökande vid ett och samma tillfälle. Specifika förklaringar saknades och gjorde det svårt att förstå varför man fått avslag. Detta gjorde att myndigheterna överöstes med frågor.

Under 2020 fick Kulturrådet nästan 87 000 mejl och nära 14 000 telefonsamtal till sin krisstödssupport.

– Det skapar frustration, men är också ett effektivitetsproblem eftersom det innebär att det blir ett stort merarbete för de bidragsgivande organisationerna, framförallt för Kulturrådet och Konstnärsnämnden, säger Gunnar Myrberg.