Business as usual, skulle man kanske drista sig till att säga men det vore fel, i ett längre perspektiv är det exceptionella tider. Coronan har inte bara flyttat fram galan två månader, framförallt har den indirekt rullat ut den röda Oscarsmattan för strömmat material, i alla fall sådana filmer som var tänkt att ha biopremiär men tvingats söka skydd undan coviden i VOD-världen eller en strömningstjänst.

Men ännu mer slående är att nomineringarna reflekterar branschens nya prioriteringar. Oscargalan har ju historiskt varit en vit korvfest men efter #metoo, #oscarssowhite och andra rörelser som jobbat för jämställdhet och representation har den gamla kolossen baxats in på en ny kurs.

Det har märkts tidigare år men än mer under dagens upprop där ovanligt många kvinnliga och icke-vita filmskapare och skådespelare fått anledning att korka upp champagnen: som exempelvis Chloé Zhao (Nomadland), Regina King (One night i Miami), Riz Ahmed (Sound of Metal) Shaka King (Judas and the black Messiah) med många fler.

Detta skulle kunna förklaras i att man sedan några år tillbaka medvetet har valt in yngre icke-vita människor i den stora Oscarjuryn, men mest av allt är det ett resultat av en bredare repertoar. Det är alltså bara tiden som är ”a changing”. Vilket inte är så bara…

Men det gamla Hollywood har också fått sitt. Främst i och med David Finchers hyllning till dåtidens drömfabrik i Mank, som fick flest nomineringar av alla (Oscarjuryn älskar Hollywood-meta) men också genom det att man uppmärksammar Anthony Hopkins insats som dement i The Father – en rollinsats som faller under ”Lex Rain man”, alltså regeln som säger att en roll med ett redigt handikapp kan sätta en guldstatyett i bokhyllan.

En nominering kom dock som blixt från klar Hollywood-himmel: Thomas Vinterberg i kategorin Bästa regi för En runda till (svensk premiär 9 april). Onekligen överraskande: dels såklart för att det är en dansktalad film och utländska filmer brukar sällan hamna i någon av de tyngsta kategorierna (förra årets Parasit var ett gyllene undantag som bekräftade regeln), dels för att Vinterbergs dramedi om alkohol är rätt pubertal och trist.