Det är 29 år sedan Berts första dagbok kom ut, 1987. Sju år senare gjordes en tv-serie, och 1995 kom långfilmen ”Bert – den siste oskulden”.
Och skaparna, författarparet Anders Jacobsson och Sören Olsson, tycker att de tidiga Bert-berättelserna skär sig ganska hårt mot dagens jämställdhetsdiskussioner, när de nu ser tjejtjusaren i backspegeln.
– När vi skrev den första boken var jag själv 24. Jag hade inte mycket erfarenheter av livet och genustänk var inte direkt på tapeten, säger Anders Jacobsson.
Är det något i den första Bertfilmen som känns obekvämt att se idag?
– Ja, det är klart att det finns en massa grejer. Vissa bitar är lite väl grabbiga för min egen smak, andra bitar är lysande. Men man får se det genom en 13-årig killes vedermödor och vaga livserfarenhet. Det gäller ju allt vi skriver, säger Anders Jacobsson.
Balla balla balla!
Ett tydligt exempel på en sådan obekvämlighet är ”balla balla balla”-scenerna i 90-talets tv-serie.
Där grabbar översittaren Klimpen tag i en tjejs rumpa samtidigt som han skriker ut ”Balla balla balla!”, och får ett uppskattande, lite generat fnitter tillbaka.
Bert försöker sedan ragga på samma sätt, men eftersom han inte har lika hög social status blir han nobbad och får istället en örfil med orden ”Vad gör du ditt äckliga snuskäckel?” tillbaka.
Övergreppsformen kom att sprida sig till killar på, åtminstone, undertecknad reporters grundskola. Men det är viktigt att skilja på avbildning av verkligheten och idealisering av den, tycker Bert-författarna.
– I allt berättande är det viktigt att man har en känslighet för det där, men man kan inte bara göra berättelser där saker är som man önskade att de var, säger Sören Olsson.
– Och Klimpen är en stor jävla idiot som beter sig jävligt illa, det är viktigt att komma ihåg. Om killar i landet tror att det är så man ska vara, så är det ett problem som finns i de omgivningarna, säger Sören Olsson.
”Skyldighet att visa att sexism är förkastligt”
Men trots denna hållning, lär inte något liknande skrivas in i ett nutida Bert-manus.
– Nej, det blir inget ”ballaballaballa” nu, säger Anders Jacobsson.
– Om det blir det så är det med ännu större konsekvenser. Man ska inte ”höhö”-a bort det, speciellt i år när det handlat så mycket om att tjejer inte får vara i fred, säger Anders Jacobsson.
– Jag är pappa till fem döttrar, och har egentligen en skyldighet att visa att sådant här är förkastligt, lägger han till.
Men han tycker också att det är viktigt att inte servera publiken moralkakor.
– Man ska inte skriva någon på näsan. Men man måste kunna närma sig problemen med ett vett som gör att man inser ”vad fan, det här är helt tokigt”, säger han.
Mer up to date-attityd mot tjejer
Hans parhäst Sören Olsson håller med.
– Bert måste kännas modern och ha mer up to date-attityder mot både tjejer, omgivningen, sitt eget kön och sin bekantskapskrets, säger Olsson.
Det har Bert egentligen alltid gjort, säger Anders Jacobsson och hänvisar till den senaste boken de skrivit, ”Bert och tant Börje” som kommer ut i höst.
– Där engagerar sig Bert mot just tafseri.
Den heter ”Bert och tant Börje” . Kommer den att handla om en queer tant?
– Ja. Där tar vi upp frågor som ”Vem är jag? Vad förväntas att jag ska göra? Vem sätter ramarna för vad jag är?” Givetvis genom Berts ögon, säger Anders Jacobsson.
Vill bli uppskattad och beundrad
Och det är Bert Ljungs själva personlighetskärna som författarna håller mest varsamt och hårt i. Hans essens som de beskriver som en filosofiskt lagd tänkare i en 13-årig killes kropp.
– Han är ingen superhjälte, utan en mjukis på många sätt. Han är osäker och vill bli uppskattad och beundrad. Det är viktigt att moderinsera, men inte ta bort själen. Min uppgift är att se till att Bert får vara Bert även i en ny tid, säger Sören Olsson.