”Office Christmas Party” är den senaste i den tröttsamma genre inom den amerikanska komedin som kretsar kring en ordentlig, ansvarstagande samhällsmedborgare som måste uppleva en ordentligt urspårad fest för att hitta riktning i livet. Det tycks som om filmer inom denna genre poppat upp allt mer frekvent bara det senaste året; ”Bad Moms”, ”Dirty Grandpa”, ”Bad Neighbours” och ”Sisters” är bara några exempel där droger, fylla, sex och kaos hjälper en vit, 30-någonting person i en ansenlig position i karriären, att inse att livets äkta värden är mänskliga relationer och att slappna av lite mer. 

I ”Office Christmas Party” är det en sträng, rik syster (Jennifer Aniston) som bara fokuserar på familjeföretagets intäkter och produktivitet istället för att låta de anställda ha lite skoj. Hennes älskvärda strulpelle till bror (TJ Miller) är tvärtom, han vill bara att alla ska må bra. Genom en skum logik som gå ut på att om man ställer till med värsta julfesten i mannaminne så kan man locka kostymklädde investeraren att satsa pengar, försöker man rädda den konkurshotade filialen som systern hotar att lägga ned.

Festen spårar ur, det blir upplopp, folk beter sig som grisar, ambulans tillkallas, någon tycker det är en bra idé att elda upp datorer men i vanlig ordning när det gäller den här typen av filmer så blir ingen sur i slutändan. Tvärtom, man lär sig en god läxa och på måndag återgår man till det normala igen, bara kanske lite gladare. Inga trauman, eftergifter eller vrede.

Varför är det så? Finns det verkligen inga som helst belägg för att en urspårad fest faktiskt kan ge men? Och vad är det för fel med att vilja sköta sig istället för att vara festprisse? 

En annan sak jag funderar över medan kontorsfestare klär av sig nakna, fotokopierar könsorganen och den övertydliga produktplaceringen av en bil gör sig tydlig igen är amerikanernas besatthet av oralsex.

Enligt Kinsey Institute är det vita amerikaner, i synnerhet medelålders medelklass, som tenderar att föredra just oralt. I ett förhållandevis kristet land blir handlingen sexuellt äventyrligt, på gränsen till pervers. I tv-serien Masters of Sex, som löst skildrar sexforskarna Masters och Johnssons upptäckter, står just den orala tillfredsställelsen för den ultimata frigörelsen. Dr. Masters hämmade hustru Libby förvandlas till revolterande hippie som vägrar låta sig styras av konventioner efter att hon får motta oralsex för första gången i sitt liv.

Det finns något bakåtsträvande och konservativt över tanken med att ”mjuka upp” en potentiell affärspartner med en vild fest. Ungefär lika märkligt omodernt som att framställa oralsex som gränstänjande. Nu går inte Office Christmas Party lika långt men en isstaty av en gosse som kissar äggtoddy har en biroll i det hela och det upprepande skämtet är just associationerna till oralsex och hur dessa korrelerar med att tappa kontrollen/finna sig själv.

Med den klibbiga vätskan från ispenisen rinnandes längs mungiporna kliver investeraren ur sin professionella roll och även ut ur den liminala fasen och istället in i sin nyfunna, kokainstinna frihet. Det hela är jobbigt att bevittna. Och om jag gett intrycket av att det ändå är lite roligt ändå så ber jag om ursäkt. Det är inte roligt alls.