HBO:s senaste storsatsning Sharp objects handlar om den alkoholiserade och labila reportern Camille Preaker, som återvänder till sin hemstad i amerikanska södern för att gräva i morden på två unga flickor. I hemstaden Wind gap, återser hon sin mor, med vilken hon har en minst sagt ansträngd relation. Modern lider av Münchhausen by proxy, ett syndrom som får mammor att göra sina barn illa. De senaste åren har det blivit ett allt mer populärt karaktärsdrag inom film och tv. Sara Ödmark är tv-kritiker och menar att syndromet är vanligare på vita duken än på riktigt.

– Det här är ett väldigt sällsynt fenomen, men om man tittar på tv-serier får man uppfattningen att det är mycket mer vanligt. I stort sett alla sjukhusserier de senaste åren tar upp det här, exempelvis, House, Cityakuten, men också polis- och detektivserier, som True detective, säger hon.

Som skräckfilmsingrediens är det förstås svår att toppa, för om man inte kan lita på mamma, vem ska man då ty sig till? Det sällsynta syndromet har blivit många dramaturgers och manusförfattares favoritverktyg. Ett svenskt exempel är tv-serien Bron, där karaktären Saga Noréns mamma vårdat ihjäl hennes lillasyster Jennifer.

– Det är ett ganska tacksamt dramaturgiskt grepp. Det finns en inneboende vändning eller twist i det här, där den man minst anar är förövaren, säger Sara Ödmark.