”Optimism och himlakroppar präglade kvällens deltävling”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Anders Bagge och Faith Kakembo gick direkt till final i Melodifestivalens tredje deltävling. Kulturnyheternas Kim Veerabuthroo Nordberg ser en deltävling som tycktes styrd av positiva tankar. 

Kim Veerabuthroo Nordberg

Kritiker

Om det fanns en berättelse i kvällens föreställning utöver Anders Bagges ”nu rinner snusen också”, så började den i de kalla stjärnorna bakom Cazzi Opeia, närmade sig via en varm Lejonkungensol bakom Faith Kakembo, för att landa i en till synes välmående roterande jordglob bakom Anders Bagge.  

Det var himlakropparnas afton.  

Programledaren Johanna Nordström gav därför en hastig lektion i grekisk mytologi: kvällens första artist Cazzi Opeia har förstås lånat sitt namn från den egyptiska drottningen Kassiopeja, som straffades för sin hybris av havsguden Poseidon genom att tvingas hänga upp och ner på himlavalvet på den plats nära Polstjärnan där vi än i dag kan se hennes stjärnbild.  

Cazzi Opeia tycktes dock oberörd av det hela och till och med håna havsguden i sin text: “So what if the world is upside down as long as you’re around?” sjöng hon och blottade sin smileytatuering på underarmen. 

Vilket leder oss in på kvällens andra tema: den goda stämningen.  

Lisa Miskovsky sjöng att det bästa ligger framför oss, Lancelot om kärlek bortom dödens gränser, Anders Bagge om en blind kärlek till människan och kosmos (tror jag – texten var väldigt besynnerlig), Faith Kakembo om frihet och hopp.  

Men toppen av optimism tillhörde nog de spralliga valparna i Mellodebuterande Tribe Friday med en låt som handlade om att bli glad av en utskällning. 

Eller man trodde det var toppen. Sen kom Linda Bengtzing och visade vad verklig glädje innebär. Headbangande tog veteranen scenen i ett pandemisläppsrusigt nummer om att slå sig fri och hylla livet. Gladaste jag sett på scenen sedan Håkan Hellström var ung.  

Den enda som åtminstone försökte dra ner stämningen var programledaren Oscar Zia, som med sitt bidrag från Melodifestivalen 2016 gjorde sitt bästa för att få oss på andra tankar: 

“If you think we're human, take a look once again” 

Men trots ett tappert försök till nihilism, stråkar och en svart backdrop råkade han visa att även han var medlem i positiva klubben: för visst var det en smileyfigur han likt Cazzi Opeia hade tatuerat in på armen?  

Gängtatuering? Antagligen.  

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.