Tillsammans med sin vän, journalistkollegan och teaterkritikern Johan Hilton, har hon gått hela vägen till final i den 27:e omgången av SVT:s populära frågeprogram På spåret. Där möter de ikväll ett annat debutantpar: journalisten och författaren Isobel Hadley-Kamtz och, som han kallar sig själv; kulturarbetaren Kalle Lind.
LÄS MER: De tävlar i årets På spåret
– Det känns fantastiskt och storartat, det här hade jag inte väntat mig, säger Kalle Lind. Men jag hade inte vågat vänta mig så mycket heller. Men med det sagt måste jag säga att jag lagt en del prestige i det hela. Om vi inte hade gått i alla fall hyfsat långt så hade jag grämt mig. Kanske till och med förgåtts av bitterhet.
Tittarna har bänkat sig i 30 år
Att På spåret är ett program som gått som på räls sedan starten 1987 är inte bara en ordvits som Ingvar Oldsberg skulle le snett och pillemariskt åt, utan också snarast en underdrift. I 30 år har programmet haft miljonpublik och fått tv-tittare från vardagsrummets alla generationer att bänka sig i sofforna och njuta den trivsel programmet erbjuder.
Och förstås hoppas klura ut den påhittiga ordlek som döljer sig i resmålet på 10 poäng. Och det var just vad Hilton och Lundell lyckades med i säsongens första program.
Strängnäs = barsk udde
– Jag är fortfarande chockad att vi drog på Strängnäs på ledtråden ’barsk udde’, säger Kristin Lundell. Det var inte klokt.
Trots finalplatsen förknippar hon mest sin medverkan i tävlingen med ångest. Hon skojar om att det är oetiskt av SVT att låsa in två neurotiker i bur på det här sättet.
– Vi var verkligen skräckslagna hela tiden så det har gått bättre än vi kunnat tänka oss. Vi måste underskattat vår egen förmåga. Jag antar att vi har dåligt självförtroende, men det är ju läskigt att blotta sig på det här sättet inför hela svenska folket, gör man bort sig är det som att sitta utan byxor i tv.
Kalle Lind kallar sig för diversearbetare i kulturbranschen, i dag gör han bland annat podcasten Snedtänkt i samarbete med Sveriges Radio. Han tycker det är kul att vara med i På spåret, men minst lika häftigt att få smyga omkring i kulisserna på en stor tv-produktion.
– Jag är uppväxt med SVT:s helgunderhållning och var ett mycket lillgammalt barn. Anledningen till att jag orkade mig igenom mattelektionerna var att jag visste att det var Razzel med Lennart Swahn på tv på lördan, eller Vem vet var eller Notknäckarna med Pekka Langer och Carl-Uno Sjöblom.
”Allting för en timmes förströelse”
– Så att få vara med om ett stort nöjesprogram, och se hur många proffs som lägger ned så mycket arbete, både framför och bakom kameran, allting för en timmes förströelse, det tycker jag är stort.
Han berättar att han och lagkamraten Isobel Hadley-Kamptz delade upp världsdelarna mellan sig och nötte in städer.
Motståndarlagets Kristin Lundell hade en lite annorlunda taktik i förberedelserna inför programmet. Hon pluggade inte särskilt mycket, utan försökte istället läsa redaktionen psykologiskt för att försöka lista ut vilka städer de väljer ut. Men ett problem var att hon var så övertygad om att det alltid skulle vare en svensk stad i varje program.
– Det är ju förnedrande att sitta där och trots att men ser en gnu springa förbi på en savann, ändå ropa Flen eller Gävle!
Finalen av På spåret sänds ikväll i SVT 1 kl 20.00