Patti Smiths första konstimpuls kom när hon såg en svan. Marie-Louise Ekman inspireras av djurparker. Nu skriver den ena på en kriminalroman, medan den andra syr byxor. Kulturnyheterna var med när de båda konstnärerna träffades för ett samtal inför publik på den nya festivalen Sthlm Music & Arts på Skeppsholmen i Stockholm.

Ika Johannesson, till vardags redaktör på SVT-programmet Kobra, ställde frågorna. För svaren stod rockpoeten och allkonstnären Patti Smith samt Kungliga Dramatens chef Marie-Louise Ekman, med sin make Gösta Ekman på första parkett i publiken.

Stämningen var busig och förväntansfull när de drygt 60-åriga konstnärerna avslöjade allt möjligt om sina skapelseprocesser, vanor och – rätt och slätt – liv. Här är ett urval av frågorna och svaren som utbyttes i Moderna Museets auditorium under festivalen Stockholm Music & Arts i eftermiddags:

Var får ni idéerna som inspirerar till ert kreativa skapande?

Patti Smith:  I Oslo gick jag på en gammal grekisk restaurang, som skulle bli vietnamesisk. Utanför hade de grekiska skulpturer och vietnamesiska lyktor… Det var ett väldigt konstigt ställe. Där hann jag tänka ut ett helt kapitel till min kriminalroman. Bara tack vare en galen restaurang på en liten gata i Oslo. Så jag har inga problem med idéer! Jag får också mycket idéer när jag står på scen och möter publiken. Jag improviserar mycket på scenen, då jag känner av publikens olika energier.

Marie-Louise Ekman:  Jag tänker ofta på djurparker. När jag går till jobbet tänker jag ofta på djurparker. Jag ser tigrar och apor… Och jag tänker att jag en dag borde använda det där till något.

Patti Smith:  Du är zooskötaren.

Marie-Louise Ekman:  Ja, haha!

Vad var det som fick er att inse att ni behöver utrycka er konstnärligt?

Patti Smith:  Som jag nämner i boken ‘Just Kids’ så såg jag en svan när jag var två-tre år gammal. Jag höll just på att lära mig prata och  när jag såg den här mäktiga svanen sa min mamma ‘svan’. Jag tittade på svanen och kände att det inte räckte. ‘Svan’ räckte inte. Efteråt har jag förstått att det var min första kreativa impuls. Jag ville förstora det och skriva mycket mer kring svanen. Senare kom jag på att jag vill skriva böcker.

Marie-Louise Ekman:  Jag var så dålig i skolan att jag inte hade något val. Jag var tvungen att göra något som jag kunde uppfinna själv. För mig är det ett sätt att förstå saker som händer runt mig.

Patti Smith: Du var en outsider.

Marie-Louise Ekman: Ja, det var hela min familj! Min pappa var alkoholist, så inget var normalt hemma hos oss. Men det var en viktig start för mig.

När Ika Johannesson nämner de olika konstformer som duon ägnar sig åt, fryser Patti Smith till. Marie-Louise Ekman brukar alltså sy?

Patti Smith: Syr du? Jag är hemskt dålig på att sy!

Marie-Louise Ekman: Ja! Jag har sytt de här byxorna.

– Är det franskt linne?

– Ja, faktiskt!

– Jag samlar på franskt linne. Jag brukar drapera det över möbler. Jag brukar skriva dikter på franskt linne. Är du säker på att vi inte är lika gamla?

Vad jobbar ni med just nu?

Marie-Louise Ekman: Det är hemligt. Jag kan inte prata om det.

Patti Smith: Så många saker på en gång! Dels skriver jag nya låtar, men jag jobbar också med tre böcker. En är en kriminalroman – den som ska ha med kapitlet om den konstiga restaurangen i Oslo. En är en kompanjon till ‘Just Kids’. Den utspelas under samma tidsperiod, men kommer ge läsarna mer insikt i mina kreativa val och min make, som tyvärr inte levde tillräckligt länge för att omvärlden skulle kunna upptäcka hans arbete och inse hur bra han var.

Marie-Louise Ekman: Snälla, kan du skriva något till Dramaten? Vi har jättebra skådespelare! Du kan få vilka djur du vill. Jag kan skicka bilder på dem. Hehe!

Patti Smith: Oj, det är verkligen en ära. Jag lovar att tänka på saken. Men bara om du syr ett par byxor till mig först.