Péter Nádas memoarer börjar med en söndagslunch hos morfar Tauber men vecklar ut sig till en levande skildring hur det är att växa upp i en judisk familj under nazism och kommunism.
– Lätt var det inte, och det är inte lätt. Men ingen har lovat oss att livet skulle vara lätt. Livet är mycket komplicerat och emellanåt mycket farligt. Det är en stor erfarenhetsvärld och jag ville inte dö utan att ha skrivit om det, säger Péter Nádas.
Upptäckte sin judiskhet som åttaåring
Peter Nadas föds 1942 och växer upp i ett ockuperat Budapest under andra världskriget. I boken minns han sina föräldrar, övertygade kommunister – som båda dör när han är ung.
Han minns också sin judiska släkt – själv får han veta att han är jude först som åttaåring. I detaljrika minnen och ett associativt flöde beskriver han det som ska bli ett skrivande liv i ett Europa präglat av antisemitism och i de stora ideologiernas skugga.
– Vi har olika sorters minnen: de spontana och de framtvingade. Med de framtvingade minnena lyckas man sällan bra. Man lyckas bättre när man minns något av en tillfällighet, då börjar det, då kommer floden av minnen, säger Péter Nádas.
Ratas i ungerska skolor
I slutet av 60-talet, efter att ha arbetat som journalist och fotograf, fick Péter Nádas publiceringsförbud. Hans stora genombrott kom med den andra romanen Minnesanteckningarnas bok, 1986 och idag räknar Péter Nádas som en av stora centraleuropiska författarna.
Men för några år sedan ströks hans böcker från de ungerska skolorna listor på obligatorisk läsning. Detsamma hände flera andra judiska författares – bland annat Nobelpristagaren Imre Kertész.
– Det är inte rätt. Det är partipolitisering, det är enpartipolitisering. Det har inget med demokrati att göra. Men å andra sidan, att vara obligatorisk läsning är inte heller särskilt bra. Barn avskyr obligatoriska böcker, de läser dem inte, säger Péter Nádas.
Illuminerade detaljer är översatt av Daniel Gustafsson.