– Min musik är inget som blommade ut över en natt. Fröet som jag planterade

när jag spelade in låtarna växte långsamt ut till grenar som sen blev till ett stort träd. Det är så jag ser det, säger Yazuaki Shimizu.

Närmare 40 år efter att karriären tog fart i Japan verkar den stora publiken till slut ha hittat fram till hans musik. Genremässigt är han minst sagt svårplacerad och under åren har han hoppat obehindrat mellan fusionjazz, new wave pop och saxofontolkningar av Bach.

80-talsskivan nyupptäcktes

Det nytända intresset för hans musik i väst tog fart på allvar för något år sen när sällsynta exemplar av skivan Utakata no hibi, spreds utanför Japan och lades ut på nätet. Skivan är en märklig blandning av skimrande 80-tals synthar och traditionella japanska folkmusikinfluenser.

– Jag flyttade till Paris 1984. Då spelade jag upp de två albumen Utakata no hibi och Kakashi för en massa olika personer inom skivbranschen.  Men det blev ingen direkt succé då. Det kom i alla fall ingen översvallande reaktion, säger han.

Bland de mest sålda

I dag har albumet, som Yasuaki Shimizu gjorde i bandkonstellationen Mariah hittat sin publik. Det verkar som att intresset för bortglömda bitar av Japans alternativa 80-tals pop fortsätter. En tidsperiod som präglades av sällsynt stora studiobudgetar och vild experimentlusta. I år var Yasuaki Shimizus återutgivna skiva Kakashi, som inte imponerade i Paris 1984, bland de mest sålda albumen på skivsajten Discogs.

Men vad vill Yasuaki Shimizu med sin musik idag?

– Nästa steg har redan börjat ta form inne i mig. Än så länge far det bara runt lite här inne, säger han och pekar på huvudet.

– Det är inget konkret ännu, men jag kan höra ljudet av det. Jag skulle gärna ha något slags anslutning, typ en kabel. Det behöver inte vara en kabel, men nåt sånt. Fanns det en teknik för att få ut ljudet, så kunde jag spela upp det för er nu...