Det finns något ironiskt över hur svårt jag har att hitta orden om ett spel som i grund och botten handlar om just ordens makt, och hur de kan förändra hur man ser på saker.

Alan Wake 2 är en säregen upplevelse, olikt allt jag spelat förut. I den genreöverskridande uppföljaren till kultskräckisen från 2010 har utvecklarna Remedy skapat ett spel som lyckas vara nytänkande samtidigt som det känns hemtamt.

Det är en surrealistisk historia som på ytan förefaller enkel: en FBI-agent, ritualmord och en försvunnen författare. Men ganska snabbt suger spelet ner en i djupet där flera verkligheter existerar samtidigt och rör sig in och ut ur varandra.

Du kan fritt växla mellan huvudpersonerna; FBI-agenten Saga Anderson vars röda trådar för undersökningen framåt och Alan Wake, författaren som desperat försöker skriva om berättelsen så att han ska hitta ut ur mörkret. Olika kapitel för en närmare någon form av sanning, samtidigt som spelet sår tvivel i spelaren om vad som hänt.

Alan Wake 2 är inte sprunget ur ett vakuum – överallt finns små kärleksförklaringar till skräckmästare. Den närmast Stephen King-ska atmosfären i Bright Water – där en stor del av berättelsen utspelas – går nästan att ta på. Den gifter sig otrolig med Twin Peaks som nog är den popkulturella referens som får mest kärlek.

Karaktärerna berättas med värme, de tillåts växa åt oväntade håll och i allt skrämmande mörker så är de roliga. Spelet lyckas med storheten att ena sekunden få en att hoppa högt av skräck för att i nästa förundras över hur genuint roligt det är.

Det finns inget som är lämnat åt slumpen, trots att meta hela tiden staplas på meta – och jag blir yr av bara tanken på hur Remedy lyckas skriva ihop den här fragmenterade berättelsen, där jag i Alans skor själv sitter och försöker skriva om storyn.

Det borde vara omöjligt att skapa en spelbar historia av detta. Men istället är det en av de mest intensiva och annorlunda upplevelserna jag haft på mycket länge. Ofta har jag fått lägga ner handkontrollen för att ta en stund att samla mig. Och det är inget annat än otroligt imponerande!