Vid en första anblick påminner ”Babygirl” om en erotisk thriller från 90-talet med Nicole Kidman som en kvinnlig version av Michael Douglas paradroll som högt uppsatt chef med allt att förlora på en kontorsflirt.

Men ”Babygirl” har ett djup som snarare liknar Michael Hanekes ”Pianisten” (2001) eller Paul Verhoevens ”Elle” (2016). Filmer om medelålders chefskvinnor och den komplicerade dansen mellan deras sexuella maktutövning och längtan efter underkastelse.

En annan referens är ”9 ½ vecka” (1986), som blev utskälld för sin sado-masochism och motsägelsefulla relationsdynamik, något som i ”Babygirl” har ompaketerats i girlbossförpackning för att passa en mer kinkpositiv tidsanda.

Romy (Kidman) har allt som en modern kvinna förväntas eftersträva: ett chefsjobb för ett multinationellt företag, en kärnfamilj och en kärleksfull man. Men under all botox gömmer sig ett begär som inte går att lindra med annat än hårdhänt porr. Något som den unge praktikanten Samuel (Harris Dickinson) kan lukta sig till. ”Jag tror att du vill bli tillsagd vad du ska göra”, säger han i ett avväpnande ögonblick. Det leder snabbt till en hemlig affär där Romy eftersträvar att bli behandlad som en hund, med tydliga order som ger tydliga belöningar – och där Samuel vet vad hon behöver.

Visst har Romy makt över Samuel, men han har också makten att förstöra hennes liv med ett telefonsamtal. Hon är som en spelmissbrukare – upphetsad av faran att förlora allt. ”Babygirl” har även drag av ”Eyes wide shut” (1999) – en annan julfilm i New York om förbjudna sexuella frestelser, men där Nicole Kidman spelade rollen som bedragen hustru. Den här gången briljerar hon i en motsatt roll.

Det antyds att Samuel har underliggande ”mommy issues” men hans känsloliv utforskas knappt och han förblir en projektionsyta och ett sexobjekt. Gärna för mig. Harris Dickinson är tillräckligt karismatisk och borde ta över pretty boy-manteln från Austin Butler. Slutet blir däremot något av ett antiklimax. Det skildras som en triumf vilket aldrig riktigt har förtjänats dramatiskt. Det är lite synd på en ett annars smart, sexigt och oväntat roligt drama.