Te. Varmt, välgörande och rofyllt. Och drycken som spelet ”Bõ Path of the Teal Lotus” kretsar kring. I Squid Shock Studios plattformsspel är den japanska te-ceremonin central. Där du, som Bõ, en liten blomlik varelse med rävansikte, hittar lugnet och fokus inför nästa utmaning. Hela spelet är ett djupdyk i den japanska folksjälen där sagomonster, mytomspunna varelser och symboler genomsyrar allt du ser och gör. Det är fint, humoristiskt och… svåråtkomligt.

Tv-spel är en kulturform som ställer krav på sin publik, den kräver prestation för att kunna upplevas. En skiva lutar man sig tillbaka och lyssnar uppmärksamt på, en bok vänder man uppmärksamt sida för sida med enda krav att kunna läsa – men ett spel kräver av spelaren en ständig framåtrörelse för att vecklas ut, att nå sin fulla form.

”Bõ Path of the Teal Lotus” tillhör typen av spel som medvetet gör det extra svårt. Det kräver det där pixelperfekta hoppet, följt av det tajmade slaget i olika kombinationer ackompanjerat av ömsom stress, ömsom för långa kedjor utan respit. Hela tiden dö bara för att se vad som blir din nästa grav en stund senare. Om och om igen.

Det gör det svårare att se vad spelet är bortom sin utmaning. Svårt att njuta av de otroligt vackra miljöerna, uppskatta de olika snillrika bossfighterna, upptäcka och leka med de olika förmågorna och vapnen du samlar på dig längs vägen. De som ska få en att (teoretiskt sett) formligen flyga fram genom världarna.

I detta fall följer de den mall som de flesta andra metroidvanias redan gör och det är inte mycket innovation som göms i den omsorgsfulla fina förpackningen av handritad kärlek till de japanska myterna och dess varelser. Det är inte lätt för ett spel att balansera den fina linjen mellan flow och frustration, ofta lyckas ”Bõ Path of the Teal Lotus” – men ibland haltar det och då blir fallet längre.

Så är det tur att det finns te! Bõ stannar upp vid varje litet minitempel – som också fungerar som sparpunkt – sätter sig och njuter en kopp te. En stillhet, en trygghet och en ny ansats i det som väntar. Och jag som spelare får ta en klunk jag med – och hoppas på samma sinnesfrid.