I Liliths källare är konsten pågående. Det går att komma och gå som man vill till Iwillmedievalfutureyou2 och ingen kväll är den andra lik. Absurda skulpturala installationer samsas med svulstiga målningar, ljud- och videokonst samt pågående liveperformance som på olika sätt relaterar till människokroppen. Med ett fint ord går det att kalla verket för tvärdisciplinärt. Det är varken teater, dans eller konst – det är alltsammans på en gång.

Det sammanhållande med den kryptiska titeln är att verken pekar både bakåt och framåt. Orden ”I” och ”You” vittnar ju också om en relationell förbindelse. Vi deltar alla både i historieskrivningen och skapandet av framtiden.

I centrum av rummet, både bokstavligen och dramaturgiskt, befinner sig Ida Marie Hedes pjäs Protect The Salmon. Verket, som finns att lyssna på i ett par hörlurar i rummets mitt, blir för många otillgängligt i sin helhet, men om man gjort sin läxa och läst det i förväg skapar dramat om de båda anställdas dystopiska samtal på en kryonikklinik för nedfrysta människor, ett grundackord.

Samtliga verk i rummet handlar i stor utsträckning om människans längtan efter att uppgå i evigheten, att orientera sig i nuet och placera sig själv på evighetens tidslinje för att undkomma förgängligheten, om det är så via ritualer för att komma i kontakt med det andliga eller rent tekniska landvinningar.

Det är absolut inte tråkigt i Liliths källare. Stämningen är varm och öppen, som på ett mingel som just denna kväll kulminerar i den koreanska artisten Hyeji Nams dansperformance Touched i vilken hon utforskar människokroppens och röstens mekanismer till AI-genererade beats och harmonier.

Men att kliva in i den här Pandoraasken kräver koncentration för att bli berörd annat än till intellektet. Även om ett av verken bjuder oss att knåda blålera saknar jag den sinnliga känslan av att kliva in i det degparadis Lilith häromåret serverade i Min totala njutning.