Det namnlösa jaget i Jessica Aus ”Kallt nog för snö” är en uppmärksam iakttagare som skärper läsarens sinnen.

Hon är i Tokyo med sin mor, de har kommit med olika flyg och har inte setts på ett tag. Nu äter de och hon känner igen sin mors eleganta sätt att utan att korsa sina pinnar flytta mat från ett fat till ett annat. Hon har alltid beundrat det, själv håller hon sina pinnar fel.

Det är alldeles i början av resan och jag tänker inte så mycket mer på den scenen, men dagarna går, de besöker museer och affärer, begravningsplatser och Kyotos heliga kejsarstad, och jag blir alltmer uppmärksam på berättelsens gång och alla detaljer längs vägen: paraplystället utanför museet, mörkret runt ett videokonstverk, de blå färgnyanserna i små skålar av kinesiskt porslin.

Resan till Tokyo, en främmande stad för dem båda, väcker minnen hos dottern som hon hoppas kunna dela med modern, medan modern inte tycks vilja eller bekymra sig om något annat än att köpa presenter till alla där hemma. Det sägs inte var hemma är, men snart förstår vi att det är olika platser för modern, som en gång lämnat Hongkong, och dottern, som pratar engelska och vill lära sig japanska men inte kan moderns kantonesiska.

Vid ett tillfälle berättar dottern, som har en examen i engelsk litteratur, att hon i skolan älskade de grekiska myterna, som kunde appliceras på nästan allt i livet, kärlek, död, krig, familjerelationer. De påminde henne om hur konstnärer förr använde sig av camera obscura: ”Att se indirekt på ett objekt kunde få det att framträda tydligare än om de sett rakt på det.”

”Kallt nog för snö” är som en sådan camera obscura, den riktas mot mor och dotter på resa i Japan och får fram en vemodig historia om migration, om att vara främling i sitt hemland och för varandra, även i familjen. Om ensamhet och längtan efter gemenskap.

Jag flyter med i Jessica Aus precisa prosa, fint översatt av Amanda Svensson, dröjer med henne vid de små detaljerna, och verkligheten framträder som ny och fyrdimensionell: Den rymmer många tider och liv, och som riktigt bra litteratur får den oss att se mer än det som syns.