”Är ni redo, jag har mycket att berätta…” Madonna öppnar med att förklara förutsättningarna för ”The Celebration Tour”. Att kalla detta för greatest hits står helt i strid med hela hennes David Bowie-strävan om att ständigt förnya sig. Detta kan istället vara en sorts memoarer från hennes banbryteri fram till nu. Från ungdomsåren till genombrottet, ikonstatus, kontroverser och kritik.
Ordet superstjärna känns fattigt för någon som så avgörande skruvat om vår historia. Någon som skapat mallen för vad en kvinnlig popstjärna och en kvinna kan göra. Kämpat för HBTQ-rörelsen. Utmanat synen på moral och frihet. Skrivit modehistoria. Och skapat odödliga popklassiker under fyra årtionden. Allt detta, och lite till, skall med på festen!
Madonna började som dansare och slog igenom under musikvideons guldålder. Två fakta som präglar denna kväll. Musikerna har ersatts av ett instrumentalt DJ-set och allt är så scenograferat och koreograferat att det ibland känns mer MTV än en arenaestrad.
Det är i den inramningen vi får se henne på katolsk mässa, bögklubb och flygande i en liten låda mot skyn. Men dansen och musiken är inte allt. Stora delar av hennes ikoniska garderob showas fram. Skandalrubrikerna pumpas ut på jätteskärmarna. Bilder på vänner (både Prince och Michael Jackson hyllas). Ett pophistoriskt pussel läggs bit för beat.
Ibland är det fantastiskt. I kalasen ”Hung up” och ”La Isla Bonita”. I ”Like a prayer” som blir en minimusikal. Och i ”Live to tell” som är en rörande minnestund för AIDS-offer.
Ibland blir det utdraget, otydligt och okommunikativt. Här borde hon ringa in vännen och regissören Jonas Åkerlund för att strama upp allt. Och ta tillbaka orkestern. För när basen dränker oss och Madonnas egna stämma filtreras sönder spricker ljudkulissen.
Men, spelar det någon roll? Kan nämnda fadäser bromsa framfarten för denna popkulturens översteprästinna, denna 65-åriga sexbarnsmamma som, så sent som i somras låg i koma, allvarligt sjuk? Jag har svårt att tro det. Madonna är Madonna och det finns liksom bara en som hon.
