Marianne (Daisy Edgar-Jones) är utstött i skolan. Hennes kyliga familj har mycket pengar och hon bor i ett stort hus. Connell (Paul Mescal) är snygg och populär och bor med sin ensamstående varma mamma i ett litet hus. Trots att de inte pratar med varandra i skolan inleder Connell och Marianne en relation.

Det finns många element av high school-filmer i Normala människor: Marianne är en tönt, men lyckas ändå haffa skolans snyggaste kille. När hon dyker upp på en skolfest och har släppt ut håret, lagt på lite eyeliner och bytt om från skoluniformen så är hon till allas chock jättesnygg och blir i viss mån accepterad.

Men efter att Marianne har vunnit drömprinsen och han har insett att det är tönten han vill ha så följer ändå inte den allomfattande personlighetsförändringen. Connell vill hålla relationen hemlig för vännerna i skolan och hon går med på att hållas hemlig. Senare, när skolan har tagit slut och universitet tar vid skiftas maktbalansen och deras klassbakgrund gör sig påmind.

Normala människor bygger på Sally Rooneys succéroman med samma namn och tv-serien är trogen boken.

Daisy Edgar-Jones spelar balanserat kylig men samtidigt skör och känslig, men det är Paul Mescal som verkligen lyser. Han förmedlar hela självsäkerheten hos någon som är populär och den ängsliga osäkerheten hos någon som vet att det plötsligt kan försvinna. Hans skådespel påminner om Heath Ledgers i Brokeback mountain, där käken hela tiden är lite spänd som om han vore rädd för att säga fel sak och bli ”avslöjad”.

Sexscenerna i de tidiga avsnitten är (om man är lagd åt det lite pryda hållet) nästan plågsamt intima eftersom de ensamma måste förmedla samtliga känslor som finns mellan Connell och Marianne – som inte har någon relation utanför stängda dörrar. Men det fungerar strålande tack vare skådisarnas kemi.

Även om serien hade vunnit på att skala bort lite av boken – sex timmar är lite för långt – är Normala människor en gripande kärlekshistoria om en relation som är på riktigt trots att den aldrig definieras.

Utöver längden finns några små minus i kanten: Mariannes kalla överklassmamma är en slappt skriven, endimensionell typ: död på insidan med ett ständigt glas vitt i handen. Och liksom i en del andra böcker och filmer fungerar BDSM-sex som symbol för ett komplicerat, stormigt psyke – vilket börjar kännas lite trött.

Normala människor visas i SVT Play från och med 28 april.