Det finns en väldigt bra film som gått förlorad någonstans innan den splittrade slutprodukten ”Sinners” nu får premiär. Regissören Ryan Coogler – känd för storfilmer som ”Creed” och ”Black Panther” har med ”Sinners” gjort en övernaturlig skräckthriller som blandar vampyrmytologi med amerikansk svart historia i 1930-talets Mississippi.

Cooglers ständige parhäst Michael B Jordan spelar dubbla roller som tvillingarna Smoke och Stack. Gangsterbröder som tjänat armén under första världskriget och sedan gjort karriär tillsammans med Al Capone i Chicago innan de nu återvänder till södern för att starta en bluesklubb, en så kallad ”Juke joint”.

Anslaget förklarar att särskilda musiker genom historien kunnat knyta an till andar från båda det förflutna och framtiden. Den svarta amerikanska musikhistorien vävs också samman på ett magnifikt sätt i en hypnotisk scen någonstans vid filmens mittpunkt – ett mästerligt regisserat ögonblick i en annars rörig film. Publiken presenteras för ett gäng rollfigurer och många är ”syndare” på olika sätt. Otrohet och kåthet vibrerar i nästan varje scen, och efter en tid av kyskhet i Hollywood är det befriande mycket sex, om än från relativt pryda vinklar. Men många av de dramatiska trådar som alla förbjudna lustar startar överges då ett gäng vampyrer dyker upp på festen.

Förhandshajpen för ”Sinners” har varit massiv, och jag hoppades att Coogler skulle pumpa in en analys om amerikansk rasism i genren och behålla den emotionella intelligens som han imponerade med i debuten ”Fruitvale station”.

Istället får vi en splittrad vampyrfilm trasslig av metaforer där chockerande lite speltid ägnas åt vampyrer, och där vampyrerna är det minst intressanta. Det blir för många rollfigurer, ofokuserade historiska blinkningar, referenser till trauman, kulturellt bemäktigande och religiös symbolik. Synd på en så toppad produktion (skådespeleri, foto, scenografi är håller hög klass) och med originalmusik signerad Ludwig Göransson.

”Sinners” är sevärd för sina ambitioner, men en varning är utfärdad att det kan leda till besvikelse.