Cornelis Vreeswijk/Sofia Olsson

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Hör Kulturnyheternas filmkritiker Sofia Olsson om filmen Somliga går i trasiga skor. Foto: Ragnhild Haarstad/ TT/Andreas Idén/SVT

Recension: ”Somliga går i trasiga skor”

Uppdaterad
Publicerad

Ljuvligt arkivmaterial men filmen undviker det riktigt mörka, tycker Kulturnyheterns filmkritiker Sofia Olsson om det senaste Cornelisporträttet.

Det är gott om ljuvligt arkivmaterial i Magnus Gerttens Cornelisfilm. Livespelningar där Cornelis Vreeswijk är ung, glad och rund. Hans musikalitet skiner så starkt när han ledigt och leende pressar in på tok för många ord, gör omöjliga rim och vrickade fraseringar. Med låtar som Grimasch om morgonen, Personliga Persson, Ångbåtsblues och så alla Bellmantolkningar, sitter Cornelis så säkert i den musikaliska himlen att han tål att granskas lite. 

Somliga går med trasiga skor ämnar klampa in i Cornelis mörkare hörn, där missbruket, svartsjukan och våldet härjade. Materialet är gediget: en intervju med Cornelis inspelad på dödsbädden och så otaliga andra röster: exfruar, skivbolagschefer, musikerkollegor, vänner och bekanta. Vissa ges stort utrymme genom att vara med i bild, andra hör vi bara rösten på. 

Magnus Gertten gjorde jättesuccén Tusen bitar om Björn Afzelius enligt liknande recept. Musikerna målas upp som stora mysterier som han kommer att lösa, men han lyckas aldrig riktigt få fatt i deras mörker. Det kommer lite ledtrådar här och där, men svaren uteblir. Kanske finns ingen förklaring mer än att de var solar med väldigt många fläckar? Och att kändisskapet är ett fördömt tillstånd? 

När Cornelis efter en lång vit period super till och i avundsjukt vansinne misshandlar sin fru Bim så är det filmens absoluta mörkerpunkt där frågor och svar spelar mindre roll. Stillbildsfotografier visar en sliten Cornelis på sängkanten och hela huvudet ligger i skugga, upplöst i ett mörker. 

Cornelis såg sig själv som en trashank, en slusk som ville besjunga samhällets olycksbarn. Men filmen tassar väl försiktigt kring de sidorna hos Cornelis som går på tvärs mot den solidariteten, som att knivhugga en transkvinna och sen göra en skojig låt om händelsen (Balladen om hurusom Don Quixote gick på en blåsning). Eller att vägra betala skatt. Eller att misshandla sin sovande fru… 

Relationen till sonen Jack ignoreras nästan helt, det känns som ett medvetet undvikande, och jag undrar varför. Där kanske svaren till mörkret fanns att hämta?

SOMLIGA GÅR I TRASIGA SKOR

Betyg: 3

Manus och regi: Magnus Gertten

Premiär: 17 november

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.