– Den är ju hårresande aktuell och skriven på en tid då en dator var stor som ett kontorsrum. Och ändå kunde författaren tänka fram verkligheten till någonting som var mycket tänkbart, säger Carl Unander-Scharin.

Som kompositör och koreograf har paret Carl och Åsa Unander-Scharin länge utforskat mötet mellan musik och teknologi.   

I uppsättningen ”The tale of the great computing machine” omvandlar de Sveriges första kärnreaktor, reaktorhallen på Kungliga Tekniska högskolan till en operascen. 

– Operakonsten föddes i ett väldigt experimentellt sammanhang och både Åsa och jag har varit väldigt intresserade av det. Själva kärnan i opera är någonting väldigt innovativt och utforskande, säger Carl Unander-Scharin.

Valt andra lösningar

“Den stora datormaskinen” skrevs 1966 under pseudonymen Olof Johanneson. Boken var från början tänkt som en historia för Hannes Alfvéns barnbarn, men blev istället till en förutseende betraktelse över människans relation till naturen och tekniken – och en kultklassiker i Silicon Valley. 

Med utgångspunkt ur Alfvéns berättelse har paret Unander-Scharin låtit fyra operasångare, flera musiker och en dansare, tillsammans med ny interaktiv teknologi och robotar berätta om människans framtid.  

– Boken har egentligen inga dramatiska situationer, utan är berättad ur en röst. Så vi har gjort om den till att det finns karaktärer som möter de här olika teknologierna som Alfvén beskriver i boken, säger Åsa Unander-Scharin, regissör och koreograf bakom uppsättningen.

– Det är inte spännande i sig att visa en skärm på scenen, så vi har fått välja helt andra lösningar och jag tror att vi har tagit fram mycket ömhet. Ömheten från den här andra entiteten och människornas lekfullhet, säger Carl Unander-Scharin.

I klippet ovan ser du mer om föreställningen.